Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
The Strangest Stranger (stillbild), 2016
1 av 3
The Strangest Stranger (stillbild), 2016 Foto: Magnus Bärtås
Biografi (stillbild), 2012
2 av 3
Biografi (stillbild), 2012 Foto: Magnus Bärtås
Magnus Bärtås: The Strangest Stranger (2016).
3 av 3
Magnus Bärtås: The Strangest Stranger (2016). Foto: Mårten Arndtzén/SR

Bärtås glada identitetspolitik

"Ett intressant alternativ till offerrollen"
2:33 min

Konstnären och författaren Magnus Bärtås har gjort ännu en nedstigning i ingenmanslandet mellan fakta och fiktion. Efter böcker om Nordkorea och den förföljda folkgruppen yezidier, har han nu flyttat fokus till den märkligaste främlingen i Japan. Mårten Arndtzén har sett Magnus Bärtås nya utställning på Konsthallen i Göteborg.

Den märkligaste främlingen i Japan är en homosexuell, sefardisk jude i 60-årsåldern som heter som en skotsk whiskysort. Kanske dräper han katter i Tokyo om nätterna. Eller så är han bara, som de säger, amerikan. Eller albino.

Om den här figuren har i alla fall Magnus Bärtås gjort en film, och det är inte alls konstigt. Sitt intresse för ingenmanslandet mellan fakta och fiktion delar han med många, men Bärtås har också en dragning till det excentriska som bland annat kommit till uttryck i böckerna han skrivit tillsammans med Fredrik Ekman.

I kortfilmen "Biografi" från 2012 blir excentriciteten hos en barndomsvän tragisk, och får dödlig utgång. Det är en hårt knådad, normkritisk ispärla rakt i mellangärdet på det folkhemssverige som så många drömmer sig tillbaka till nu för tiden.

Inte illa. Men The "Strangest Stranger" - filmen om Johnny Walker - är ändå ett resolut kliv framåt för Bärtås, i mina ögon. Dels för att leken med sanning och lögn är subtilare än tidigare. Till exempel i "Who is", ett projekt som pågått sedan 90-talet, där Bärtås själv skriver en sort minibiografier över människor han bara är flyktigt bekant med. Här är det upplägget, och vad det har att säga om fiktionens natur, som är det viktiga - medan människorna mest är något slags råmaterial.

Den undflyende huvudpersonen i den nya filmen är däremot skildrad med värme, Bärtås kamera sväljer generöst alla Johnnie Walkers fantastiska historier och själv sitter jag där i mörkret och försöker förhålla mig kritiskt, tills det där med sanning och lögn börjar förlora sin betydelse.

I vår identitetspolitiska samtid står Johnnie Walker - eller Joni Waka, som han egentligen, kanske, heter - för ett intressant alternativ till offerrollen. På den djupt rotade, japanska rasism som gör honom till en utböling - trots att hans familj levt i Japan i generationer - svarar Waka med att uppfinna och återuppfinna sig själv, i full frihet.

En sorts frihet som visserligen kan betyda ensamhet. Och allt är verkligen inte rosenskimrande i den här berättelsen. Men den slutar mycket lyckligt, med den första gayvigseln i ett japanskt shintotempel någonsin. Mellan en vit, japansk sefard och en muslim från Senegal.

Mazal tov!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".