Jenny Erpenbeck
Jenny Erpenbeck Foto: Katharina Behrling

Enastående Erpenbeck om döden och slumpen i "Natt för gott"

"Gick tiden i själva verket så sakta i Wien?"
3:00 min

Historien om det gamla barnet, Ordbok, och Hemsökelse är några av den tyska författaren Jenny Erpenbecks tidigare romaner. Hon är född 1967 i dåvarande DDR och har bland annat arbetat med den beryktade teatermannen Heiner Müller och verkat som operaregissör. Nu är hon aktuell på svenska med Natt för gott.

Tänk om natt för gott inte är natt för gott. Om bebisen i Galizien 1902 inte hade slutat att andas, om föräldrarna istället gnidit henne med kall snö så att livet fortsatt i 17, 30, 60 eller 90 år till?

Jenny Erpenbecks roman är ett tankeexperiment, i grunden lika enkelt som bråddjupt som låter detta i första kapitlet döda barn växa upp, om inte om vore, hur hade då livet sett ut inte bara för den döda utan också för föräldrarna, de syskon som i första scenariot inte ens blev till då familjen gick sönder?

Samtidigt och strax intill vältrar sig hela 1900-talet med allt vad det innebar av flyttade nationsgränser, upplösta imperier och stater, revolutioner, världskrig, förintelsen av Europas judar. Och denna kvinna i berättelsernas mitt lever så nära allt detta, och livet om det hade fortsatt hade haft så många andra utgångar vid olika tillfällen, frivilliga, slumpmässiga, utmätta av vem?

Vid nästan varje död finns någonstans en skiljeväg i Erpenbecks roman, om hon inte bara varit hemma då männen knackat på i gryningen, om hon inte gått upp för trappan hade hon ju inte kunnat ramla ner, och dessa skiljevägar påverkar som sagt också de andras liv. Kanske finns det också för oss alla parallella existenser i andra dimensioner som vi inte har sinnen nog att erfara. Det är sådana tankar som man som vuxen skjutit åt sidan som kommer fram igen under läsningen.

Natt för gott är en fulländad romankonstruktion med byggnadsställningen kvar utanpå, och därför går det inte heller att använda ord som trovärdighet eller mångfacetterade gestalter. För varje människa faller oavbrutet isär både vid varje fattat beslut och vid varje av omständigheterna framdrivet ögonblick och det på en glasklar prosa som oupphörligen fortsätter att ställa följdfrågor. Och samtidigt blir man hela tiden påmind om allt det som går förlorat, tiden som rusar, tiden som blir en sörja, allt det osagda, de oberättade minnena.

Och när sonen konceptuerad i Stalins Sovjetunionen och uppväxt i DDR slutligen vid sin mors nittioårsdag ovetandes går förbi sin judiska mormorsmors samlade verk av Goethe i en antikaffär i Wien strax efter murens fall så samlar Erpenbeck nästan som Gud själv eller åtminstone den allvetande berättaren ihop de förlorade berättelserna en kort stund, det tar bara ett människoliv att bli dubbelt fri från det man ändå inte kan bli kvitt.

Och vart tog egentligen alla dessa regler runt döden vägen? Från sörja i sju dagar i den första döden till några svalda tårar i den sista.

 

Katarina Wikars

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".