Från utställningen "Vita lögner" på Medelhavsmuseet i Stockholm.
Från utställningen "Vita lögner" på Medelhavsmuseet i Stockholm. Foto: ANNIKA AF KLERCKER / TT

"Museernas problem större än bondgårdarna"

Mattias Berg i debatten om museernas framtid
3:00 min

Den gångna veckan har Kulturnytt skildrat förnyelsearbetet på Västerbottens museum, där man bland annat undrar hur man ska göra med bondgårdarna från 1800-talet. Mattias Berg kommenterar.

Länkar till fler inslag om museernas framtid längst ned i artikeln

Jag googlar på uttrycket "Framtidens museum". Det blir en spridd bukett. Allt från just Framtidsmuseet i Dalarna - där man i planetariet kan uppleva själva känslan av att vara astronaut - till Riksförbundet Sveriges museers omfattande framtidsdokument från förra året.

Träffbilden är ganska symptomatisk. Å ena sidan den enkla tolkningen av framtiden. Att de här stela gamla humanistiska utställningspalatsen ska förvandlas till frejdiga rekryteringsbaser för naturvetare och tekniker. Å andra sidan den svåra tolkningen. Ständigt nya utredningar om "mångfald" och "ny publik" som ställs in i hyllorna.

Nog för att rapporterna successivt skärpt tonen när så lite hänt på området: Riksutställningarnas "Museerna och mångfalden" från 2014 är bland det skarpaste jag läst i utredningssammanhang.Förra året föreslog regeringens utredare också en museilag för att tydligare reglera uppdraget.

Och säkert kommer museerna framöver att behöva skildra en allt mer mångfacetterad historia och samtid - för en allt mer mångfacetterad befolkning. Vilket i sin tur kräver nya grepp vad gäller pedagogik och gestaltning, med eller utan bondgårdar från 1800-talet.

Men jag skulle säga att problemet snarast ligger i hela det intellektuella underarbetet. Att man så sällan verkar ha tänkt på djupet innan man börjar tänka på ytan.

I grunden kan det likna journalistik: man behöver ha en vinkel på museet och utställningen. Vad är det vill man säga? Varför? Hur? Men när den så ofta saknas, förmår museerna sällan göra två helt centrala saker. Dels effektivt förmedla ny kunskap, dels väcka debatt. Och gärna bäggedera - samtidigt.

Konkret kan jag bara minnas att ha sett enda sådan utställning på något större museum under de senaste åren: "Vita lögner" på Medelhavsmuseet i Stockholm vintern 2011. Den visade slagkraftigt hur eftervärlden spridit den felaktiga föreställningen att antikens marmorskulpturer varit helt vita.

I stället kunde sfinxerna vara målade i ockra och blått. De grekiska tänkarna såg naturligtvis grekiska ut på bysterna - och inte neutralt vita. Vad vi fick se gestaltat var alltså hur västvärldens arkeologer och historiker skapat en sorts "vithetsnorm", sekler innan begreppet uppfanns.

Men det är ju talande att det var fem år sedan jag senast såg en sådan här utställning, som effektivt kombinerar ny kvalificerad kunskap med hög debattpotential. Med det intervallet undrar jag om det spelar någon roll vad museerna gör med sina gamla bondgårdar. För problemet är nog rätt mycket större än så.

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".