Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Freddie Wadlings nya är värdig, vemodig och vacker

Freddie Wadling sjunger om förgängligheten
3:53 min
Freddie Wadling
Freddie Wadling Foto: Michael Winnerholt

För några år sedan orkade musikern Freddie Wadling inte ge konserter, han var utblottad och rösten försvunnen. Men tydligen har han fler än nio liv. Mia Gerdin har lyssnat på hans nya album.

"Efter regnet" är ännu en skiva av mannen som enligt myten tillbringat en stor del av sitt liv i fåtöljen, omgiven av spindelnät och dödskallar, och som har älskat att skrämmas.

Freddie Wadlings röst har varit sprucken och omisskännligt egen sedan de första punkiga åren som musiker i Straitjacket, Liket lever, Leather Nun och sedan i Cortex och Blue for Two. Nu har den åldrats, blivit sprödare och Wadling har den här gången samarbetat med en annan skör röst, en med stor konstnärlig integritet och stort egensinne: Stina Nordenstam.  Hon har gjort sex av skivans elva låtar, bland annat har hon tonsatt en dikt av Harriet Löwenhielm, "Bön om våren".

"Efter regnet" blandar de helt nya sångerna med redan kända, eftersom  Wadling fortsätter följa det framgångsrika spåret att ge egna tolkningar av låtar han känner för. Den som hört hans versioner av till exempel "Over the Rainbow" eller "I am the Walrus" glömmer dem aldrig. På den här plattan tolkar han Traffics "Paper Sun" och Velvet Undergrounds "Sunday morning" i egna översättningar, liksom Peter Himmelstrands vemodiga "Alla har glömt". Dessutom ger han en tolkning av Håkan Hellströms "Känn ingen sorg för mig Göteborg".

Wadling fanns med som uteliggare i filmen "Känn ingen sorg", och han var med på scenen när Håkan Hellström fyllde Ullevi sommaren 2014.  Deras ömsesidiga gillande fortsätter nu med att Håkan finns med i kören på "Det är inte nog", en av låtarna på Freddies skiva.

Producent är Sebastian Öberg och som medlem i Fläskkvartetten har han samarbetat med Wadling i många års tid.  Här har han rensat och skalat bland allt onödigt tjafs, kvar finns Wadlings gripande röst som enkelt och självklart sjunger om förgängligheten. En lysande produktion med sparsmakade arrangemang där Öbergs eget bas- och cellospel, Per Ruskträsk Johanssons olika blåsinstrument och Amanda Wernes ljusa uppbackande sång, ger extra skimmer.  Det är värdigt, vemodigt och mycket vackert.


 


 



 


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".