Scen ur dokumentären "Psyket". Foto: Tempo dokumentärfestival
1 av 2
Scen ur dokumentären "Psyket". Foto: Tempo dokumentärfestival
Scen ur dokumentären "Skörheten". Foto: Tempo dokumentärfestival
2 av 2
Scen ur dokumentären "Skörheten". Foto: Tempo dokumentärfestival

Närgånget om ångest och depression i två Tempofilmer

Psyket och Skörheten, två filmer om psykisk ohälsa på Tempo
7:07 min

Kortfilmen ”Psyket” utgår från filmaren Moa Junströms autentiska dagböcker och journalanteckningar från en period när hon blev inlagd på psyket för en svår depression. I filmen ”Skörheten” har dokumentärfilmaren Ahang Bashi låtit filma sig själv under pågående ångestanfall, tagit ljud på psykakuten och låtit filmkameran följa med in på gruppterapin. Nina Asarnoj har träffat Ahang Bashi och Moa Junström. 

Podd. Roger Wilson med gäster djupdyker i Tempo dokumentärfestival

En berättarröst läser de journalanteckningar som gjordes när Moa Junström lades in på psyket. Planen just då var inte att göra någon film, mer att överleva. Men lugnet och lättnaden över att sjukvården tillfälligt hade tagit över ansvaret gjorde att lite kreativ energi frigjordes ändå. Så hon började föra dagboksanteckningar om vad som hände på den låsta avdelningen.

– När jag var inlagd så skrev jag ner allt som hände i detalj för att sortera vad som hände. Jag tänkte absolut inte använda det, jag tänkte inte överhuvudtaget. säger Moa Junström. 

Psyket som Moa Junströms film heter blandar alltså autentiska dagboksanteckningar, utdrag ur hennes journaler med iscensättningar av vardagen på psyket. Den här vårdvardagen påminner lite om Barbro Lindgrens självbiografiska dagböcker Jättehemligt och Världshemligt, i sättet att berätta om de olika psykiskt sjuka personerna utan att vara värderande. Och Moa Junström berättar att många skrattar när hon visar filmen.

– Mycket av det folk skrattar åt var ju inte något jag skrev för att vara rolig på rummet, jag skrev bara som det var. När jag till exempel skriver att alla maniska på avdelningen är nyliberaler och att alla depressiva är socialister, det tycker många som ser filmen är kul. Men då när det hände, var det bara jobbigt, säger Moa Junström.

Men även om vardagen på psyket har sina komiska poänger är ändå allvaret i situationen hela tiden närvarande. Det som kanske är mest drabbande är att läsa de autentiska sms som skickas mellan Moa och hennes lillebror. Hur han försöker hjälpa, peppa och ibland rädda livet på sin syster. För runt den sjuka finns också ofta en familj som desperat kämpar för att hålla fast den som börjat falla fritt. Och anhörigperspektivet är hela tiden närvarande också i Ahang Bashis film ”Skörheten”.

– Skörheten är en film om ångest, den handlar om sökandet efter orsakerna till ångesten och om konsekvenserna av att leva med den. Men själva storyn, är frågan om hur jag, som har haft en så trygg och kärleksfull barndom, och alla förutsättningar för att må bra, ändå mår så dåligt, säger Ahang Bashi.

I filmen medverkar Ahang Bashis systrar och även hennes mamma och pappa. Alla försöker de förstå varför familjens så älskade yngsta sladdbarn drabbats av ospecificerat ångestsyndrom med panikångestattacker och med många turer till psykakuten. När jag träffar Ahang är föräldrarna på besök i lägenheten och jag blir bjuden på te, en speciell iransk sort med orangea blommor, orange blossom, berättar hennes mamma…

Från tebordet ser vi den balkong där Ahang Bashis pappa försöker få dottern att styra sina tankar i en mer positiv riktning…

Nej, inte ens en kärleksfull familj hjälper alla gånger. Filmen Skörheten fungerar lite som en bildsatt inre resa, där Ahang Bashi bit för bit får hjälp att förstå att den där flykten från Iran till Sverige när hon var i treårsåldern, kanske inte var så enkel. Att familjens ansträngningar att beskriva det nya livet i Sverige som något helt och hållet ljust, faktiskt också skapade ett trauma. Först som vuxen fick Ahang Bashi veta att hon slutade både prata och äta efter ankomsten till Sverige.

– Min terapeut sade att "du måste förstå att du har varit med om ett trauma. Att som barn behöva lämna sitt hemland och komma till ett nytt land, det är väldigt omvälvande". Hon fick mig att se det, acceptera det, och förstå det - på riktigt, säger Ahang Bashi.

Nina Asarnoj
nina.asarnoj@sr.se

Relaterat

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".