Brie Larson spelar kidnappade Ma i den bioaktuella filmen "Room".
Brie Larson spelar kidnappade Ma i den bioaktuella filmen "Room". Foto: Chris Pizzello/AP/TT

Kidnappade kvinnor trendar i populärkulturen

Matilda Källén: "Kanske är vi bara glupska"
3:25 min

I den bioaktuella filmen "Room" flyr en kvinna och hennes son från det rum som under flera år fungerat som deras fängelse. Och temat, de inspärrade kvinnorna som stapplar ut i friheten, går igen i populärkulturen. Matilda Källén reflekterar över tre exempel.

Podd. Brie Larson i ett rum - möte med "Room"-skådespelerskan

I den nya BBC-serien "Thirteen" flyr 26-åriga Ivy från den radhuskällare som varit hennes fängelse i 13 år. I den bioaktuella filmen "Room", baserad på Emma Donoghues roman med samma namn, hålls Ma och hennes femåriga son Jack instängda i ett rum som blivit deras hela verklighet, tills de en dag lyckas rymma. Och i komediserien "Unbreakable Kimmy Schmidt", snart aktuell med en andra säsong på Netflix, räddas Kimmy från en underjordisk kult och tar sig an storstan med ett leende som brister bara ibland.

Svärta eller humor: flera punkter sammanför berättelserna. Där är den manliga förövaren, han som tar för sig och begränsar. Där är rummets fyra väggar. Och där är den stapplande vägen tillbaka från traumat, mot den riktiga friheten.

Kanske handlar vår fascination inför de inspärrade kvinnornas före och efter delvis om en av underhållningens äldsta aktiviteter: gottandet i våld mot kvinnor. För vi tittar ju inte bort. I stället googlar vi verklighetens Fritzl och hans demoniska källarkonstruktioner.

Kanske lockas vi av att själva bryta med samhällets begränsningar. Journalisten Alyssa Rosenberg på Washington Post har en poäng när hon jämför rummet i "Room" med sexism. Pojken Jack är tillfreds i det begränsade utrymmet, och när Ma tvingar honom att inse att rummet inte är universum så stretar han emot. För det är jobbigt att tvingas se världen för vad den är.

Att stanna tiden för en enda är ett tacksamt grepp på flera plan, särskilt för den som vill klä av beteenden. När Ivy i "Thirteen" kommer hem sätter hon upp bilder på ungdomskärleken på flickrummets väggar, ovetande om att han har gift sig. Hon beter sig därmed inte som en vuxen kvinna ska. Och förlåtandet försvåras av att hon inte heller beter sig som ett offer ska. Omgivningens känsla inför det hon varit med om omvandlas till förakt när det ofrivilliga i hennes fångenskap får anledning att ifrågasättas.

Tiden har stått stilla även för Kimmy i "Unbreakable Kimmy Schmidt", som möter samtiden med helt färska ögon. Hon vet inte vad en selfie är, hon har aldrig hört talas om hundmassage, och ur hennes perspektiv framstår vår värld som lika knäpp som en apokalypskult.

Å ena sidan inger dessa skildringar hopp om att samhällets fyra bunkerväggar börjat skava, om att vi längtar efter en värld bortom kvävande normer och ett patriarkat där män sätter kvinnor i rum och begränsar deras livsutrymme. Å andra sidan är vi kanske bara glupska, fortsatt fascinerade av kvinnors utsatthet, men dömande snarare än påhejande när de väl försöker göra sig fria.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".