Gwen Stefani är tillbaka med albumet "This is what the truth feels like".
Gwen Stefani är tillbaka med albumet "This is what the truth feels like". Foto: Matt Sayles/AP/TT

Gwen Stefani gör bekännelsepop med glimten i ögat

"Gör upp med relationsillusioner"
3:04 min

Det har gått ett decennium, men nu är Gwen Stefani tillbaka med sitt tredje soloalbum "This is what the truth feels like", en förvånansvärt osentimental popskiva trots hjärta och smärta-klyschor, enligt Kulturnytts recensent Matilda Källén.

Ibland kommer livet emellan.

Det var egentligen tänkt att Gwen Stefani skulle återvända som soloartist vintern 2014. Hon släppte ett par singlar och hade ett helt album redo när hon plötsligt bestämde sig för att slopa alltihop. Låtarna hade tappat sin smak.

"This is what the truth feels like" är, enligt Stefani själv, en uppgörelse med den bittra och flitigt dokumenterade skilsmässa som hon gick igenom 2015. Någonstans mitt i hjärtesorgen återkom hennes lust att skriva musik och resultatet blev ett helt nytt album.

Mycket har hänt i popvärlden sedan No Doubt-sångerskan släppte sin senaste soloskiva "The sweet escape" 2006. Då var Justin Bieber typ tolv. Tiden har knappast stått stilla för Gwen Stefani, men att hon fortfarande är samma artist klargörs tidigt. Här finns samma ton men också ett nytt allvar, sprunget ur skivans tema. Att popartister gör låtar om olycklig kärlek är väl mer regel än undantag. Ändå sticker Gwen Stefani ut. Kanske för att hon faktiskt lyckas skapa en känsla av uppriktighet, utan att det blir alltför sentimentalt. Som en popvärldens Witt-Brattström gör hon upp med relationsillusioner, beväpnad med tusen hjärta och smärta-plattityder. Dessa balanseras, någotsånär, av subtil ironi och igenkänning: här finns deppfasens sorgliga powerballader "Misery" och "Used to love you", kaxig ilska-fasens "Red flags" och Fetty Wap-samarbetet "Asking for it", här finns reboundfasen och, till sist, slutsatsen att livet faktiskt går vidare.

Så långt skapar Gwen Stefani intresse. Musikaliskt är "This is what the truth feels like" inte riktigt lika spännande. Att den sprudlande upppstudsigheten från debutalbumets "Hollaback girl" och "Rich girl" inte fått utrymme är väl rimligt, men jag saknar ändå den Gwen Stefani som verkligen tog ut svängarna, en sinnesstämning som mest flimrar förbi på nya "Naughty".

Det är hur som helst tur att temats allvar inte direkt speglar musiken. Visst blir det gråtmilt ibland, men oftast är det uppåt, vilket ibland bidrar till en sarkastisk effekt. Det här är i grunden skickligt sydd pop, som lyfts av både livskriser och en klarsynt glimt i ögat.


 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".