Claude Debussys gåtfulla mästerverk Pelléas & Mélisande på Kungliga Operan
Debussys Pelléas & Mélisande på Kungliga operan. Anders Lorentzson, Kerstin Avemo och Fredrik Zetterström. Foto: Micke Sandström

Debussys opera Pelléas och Mélisande - fascinerande men....

Per Feltzin: "Vad ska en ängel lära oss män genom det?"
3:09 min

Vårens oväntade topp på operahusen i Sverige är Debussys enda opera Pelléas och Mélisande. Både Malmö Opera och Kungliga operan i Stockholm sätter upp det här lyriska kärleksdramat mellan två bröder och en mystisk kvinna med långt hår... Först ut är Stockholm.

Jag fick se en fascinerande uppsättning, som lägger sig mellan det extremt mystiska och det närmast trivialt skilsmässofasansfulla. Det är riktigt hög klass på regi, musik, sång och scenografi. Fascinerande - men med ett stort frågetecken som stör mig hela kvällen. Hur ser regissören på den kvinnliga huvudrollen?

Fredrik Zetterström gör den äldre brodern Golaud som är den som först möter den mystiska Mélisande som görs av Kerstin Avemo. De här två gifter sig och han tar med sig henne till sitt hemland. I en mörk och dyster borg möter hon Golauds halvbror Pelléas, Jacques Imbrailo, och mellan dem två exploderar en kärleksbesatthet - men den är platonisk. Det räcker förstås ändå för att göra maken vansinnigt svartsjuk.

Det är minutiöst personregisserat där i synnerhet Avemo uttrycker mycket med sin personlighet i skådespel- och sång. Det känns dessutom som att kontakten mellan orkesterdiket och scenen är hundraprocentig vilket är dirigenten Franck Ollus förtjänst.

Debussys musik är, som det mesta han gjorde, svävande känslig och sveper in oss i en drömlik atmosfär. Ursprungligen är operan lagd i en medeltid, men här befinner vi oss i en modernitet från 1960 och framåt. Det gör faktiskt inget att de sjunger om mörka källarvalv fast de spänner fast nån på en sträckbänk. Vi förstår ju metaforer och att ord och händelser kan vara symboler för olika känslor. Till den här scenografin av Ashley Martin-Davis hör också en bro där man kan mötas eller övervaka andra från.

Men i den allra första scenen gör regissören Keith Warner något som jag grubblar över hela föreställningen. I librettot är Mélisande en mystisk, fruktansvärt sårad ung kvinna utan tydligt förflutet. Vi förstår varför hon likt en kattunge vill bli älskad av alla.

Men här är hon en ängel som kommer ner från himlen och det ändrar förutsättningarna helt och hållet. Vi ser alltså en budbärare från Gud som låter männen styra och projicera sina tankar på henne. Hon kommer från himlen för att bli ett offer. Vad ska en ängel lära oss män genom det? Operavärldens generella kvinnosyn har ju diskuterats intensivt den senaste tiden - här förstärker Warner offerrollen. Det är obegripligt. Ändå är det en fascinerande föreställning.

Debussys Pelléas och Mélisande sändes direkt i grannkanalen P2: Opera i P2. Den ska också sättas upp på Malmö Opera 7 maj 2016. Också den sänds direkt i P2 och går att lyssna på under 30 dagar efteråt.

I en radioessä i P1 Kultur diskuterade Per Feltzin två symboliskt laddade operor: Korngolds opera Die Tote Stadt som hade premiär på Wermland Opera i Karlstad tidigare i vår och Debussys Pelléas och Mélisande.   

Vill ni fördjupa er kunskap eller förbereda er inför ert besök på en föreställning av Debussys opera finns Operaguiden i P2. Deras senaste avsnitt handlade om Pelléas och Mélisande.

Debussys opera bygger på en roman av Maurice Maeterlinck och Korngolds på Georges Rodenbachs Brygge - den döda.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".