Fotografen Alberto Garcia-Alix. BILD: Teresa Kristoffersson
1 av 2
Fotografen Alberto Garcia-Alix. BILD: Teresa Kristoffersson
Mindepartementets utställningshall. BILD: Emil Fagander
2 av 2
Mindepartementets utställningshall. BILD: Emil Fagander Foto: Emil Fagander

Fotografen Alberto Garcia-Alix: min blick är en boxares utmanande blick

"Det finns en spänning i att att stå öga mot öga"
3:38 min

Fotografen Alberto Garcia-Alix började sin karriär i Spanien efter Francos död och diktaturens fall. På Mindepartementet i Stockholm visas nu hans fotografier för första gången i Sverige.

Fotografen Alberto Garcia-Alix var en av nyckelfigurerna i konstexplosionen och rörelsen La Movida, i Spanien efter Francos död och diktaturens fall. Själv beskriver han det som en frihetsexplosion. På Mindepartementet, på Skeppsholmen i Stockholm visas nu hans fotografier för första gången i Sverige.

-När jag får en kamera i mina händer blir jag som besatt, söker efter bilder i allt, säger fotografen Alberto Garcia-Alix med hes, sönderrökt röst.

Här i mindepartementets nya utställningshall hänger bilder tagna av honom under fyra decennier. Framförallt av människor. Nära inpå.

-Jag har tagit tusentals porträtt, säger Roberto Garcia-Alix. Det finns en spänning i att att stå öga mot öga. Att gå lite för nära.

Han beskriver det som en duell. Sin egen blick som en boxares utmanande.

-Det här är de första bilderna. Han pekar. Det där är min bror. Han dog i en överdos.

Franco var död. Diktaturen hade fallit. Så mycket hade varit förbjudet så länge. Nu slog pendeln över.

-Vi blev höga på frihet. Och på droger, berättar Alberto Garcia-Alix. Att friheten kunde bli vår död fanns inte på kartan, Vi såg det som ett äventyr.

Han skaffade en kamera och började fota sin vardag. Slutet av 70-talet, La Movida föddes, ett kulturellt korståg, en explosion av musik, film, och experimentell konst. Alberto Garcia-Alix blev tillsammans med bland andra Pedro Almodovar en av nyckelfigurerna i rörelsen.

I dag är han 60 år. Tatueringar skymtar vid muddar och krage. På hans kogar står det Todo och Nada. Allt eller inget.

-Så var det: Jag ville leva fullt ut eller också var det inte värt någonting, säger han.

Och hans fotografier, en dagbok, vittnar om ett intensivt liv, om att plöja ny mark och spränga gränser.

Jag undrar hur han ser på det som händer i Spanien i dag, den nya lag som i folkmun kallas för munkavlelagen och om de många konsutövare som plötsligt anklagas och häktas för att hyllat terrorismen.

-Det är galenskap, säger han. Det som händer i dag, luktar fascism. Men friheten vinner alltid tillslut. Där det finns förtryck finns det motstånd.

Mittemot bilden av brodern med en heroinspruta i armen, hänger en av hans senaste bilder, en abstrakt byggnad med suddiga konturer. Drogerna är ett avslutat kapitel. Och kanske har han också delvis sänkt garden. Själv säger att hans blick har blivit äldre och mindre uppfordrande, utmanande. Men sin besatthet av bildvärlden har han kvar.

- Det är terapeutiskt. Jag måste fotografera, annars blir jag deprimerad.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".