Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i en industrilokal. Giftig rök sprider sig österut mot Giraffens köpcentrum. Alla som befinner sig i området bör bege sig därifrån. Boende i området uppmanas att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Kalmar.
(Publicerat igår kl 17.16)

"Pappan" rörande pjäs av Florian Zeller på Kulturhuset Stadsteater i Stockholm

Publicerat lördag 19 mars 2016 kl 07.30
Maria Edström:"finurlig, rolig och rätt rörande pjäs"
(3:01 min)
Peter Andersson
Peter Andersson Foto: Petra Hellberg

 Den franske dramatikern Florian Zeller är bara 36 år gammal men är redan en uppburen författare och dramatiker i sitt hemland. Och inte bara där, hans pjäs ”Le père” som fick Molièrepriset – ”Fadern” eller ”Pappan” som den kallas här på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm har redan gjort succé på tex Broadway, London, Brasilien och annorstädes. Men nu igår var det alltså nordisk premiär för Zellers pjäs i översättning av Lisa Lindberg och i regi av den schweiziske regissören Stefan Metz.

Maria Edström såg premiären av ”Pappan”

Så introducerar Stadsteatern i Stockholm denne franske boy wonder inom fransk litteratur och dramatik, så märkligt okänd här i Skandinavien. Och iscensatt av en europeisk regissör med Europa som sitt arbetsfält, Stefan Metz, som i Sverige framför allt gjort många uppsättningar på Göteborgs stadsteater. Metz vapendragare scenografen Alex Tarragüel Rubio har skapat ett märkligt och träffsäkert scenrum: en parisisk borgerlig våning med höga fönster och väggspeglar, antika möbler tillsammans med moderna fåtöljer och bord i ett slags möbelvaruhusdesign och slutligen ett furugolv. Det franska och det nordiska i skön förening! Och in här kommer dottern Anne spelad av Elisabet Carlsson för att se till sin pappa, André i Peter Anderssons gestalt, pappan börjar bli lite gammal och virrig, framförallt det senare. Och det börjar liksom normalt, en dotter som oroar sig och suckar och en pappa som inte minns var han lagt sin klocka, kanske nån har stulit den? En lite elegant salongskomedi om mänskliga dilemman? Njae, sakta men säkert glider allt isär, förvirras, tas om, glöms, upprepas.

Peter Andersson är navet, det svarta hålet som allt rör sig runt, eller den ur vilkens sinne vi ser alltihop. Det hela är lite svävande men klart som korvspad är däremot vilket otroligt porträtt av demens Andersson gör. En i grunden charmig karl, lite egensinnig men plötsligt sådär skvatt galen och arg för att sen bli rädd som ett litet barn, de där tvära kasten sitter exakt. Och vem skulle inte bli rädd om en dotter plötsligt såg ut som någon helt annan? De andra i ensemblen sekonderar fint, Jakob Eklund lite rå och elak, finanskille i rosa skjorta som Annes nye sambo, Angelika Pricks sympatiska sköterska så lik Annes syster som André med demensens hela grymhet öppet föredrar – men var är hon? Och så Jan Mybrand och Jessica Liedberg som ja, är Andrés demens vill ha dem till.

Florian Zeller har liknats vid Pinter och Pirandello, kallats en ny Houllebecq – det finner jag vara rätt rejäla överdrifter. Men ”Pappan” är en finurlig, rolig och rätt rörande pjäs som inte sentimentaliserar eller knyter ihop alltihop prydligt på slutet utan låter allt vara öppet, rörigt och läskigt. Och det är väl vackert så.

 

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".