Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ben Affleck och Henry Cavill i Batman v Superman: Dawn of justice. Foto: Fox Movies.
Ben Affleck och Henry Cavill i Batman v Superman: Dawn of justice. Foto: Fox Movies.

Batman vs Superman: Undergång från början till slut

Roger Wilson om Batman vs Superman
3:02 min

Idag är det premiär för superhjältefilmen "Batman vs Superman: Dawn of Justice". Uppföljaren till filmen "Man of Steel" som kom för några år sedan. Och i den här filmen är det alltså två superhjältar som fajtas med varandra i vad vår recensent Roger Wilson beskriver som en apokalyptisk snoppmätartävling. 

Titanernas kamp. Ja, så försöker man sälja in den här filmen där Batman och Superman ska fajtas med varandra, medan jorden hotas av undergång omkring dem. Det är storslaget, bombastiskt, och lite deprimerande. För när till och med superhjältarna på film krackelerar och blir psykotiska - vad ska man då tro och hoppas på?
I filmens inledning får vi dessutom se superhjältesagan ur ett lite annorlunda perspektiv. Händelserna i förra Supermanfilmen, "Man of Steel", spelas upp från gatunivå och man visar hur befolkningen i Metropolis skadas, dör och mister sina anhöriga när mannen av stål bekämpar superskurkar bland skyskrapor och kontorskomplex.
Den typen av i sammanhanget ovanligt realistiska scener och det allmänt dystopiska tonläget i den här filmen känns väldigt tidstypiskt. Den som fortfarande tror att superhjältefantasier handlar om verklighetsflykt hfår nog uppdatera sig lite. Tvärtom, så har hela genren utvecklats till en apokalyptisk snoppmätartävling. I de riktigt stora superhjältefilmerna är det nästan en regel att man vräker man på med undergångskänsla från början till slut. Här dessutom garnerad med onda multinationella företag, terrorister och bombdåd mot en offentlig institution.
Men till skillnad från verkligheten så finns det ju då faktiskt superhjältar i de här filmerna som till sist kan rädda mänskligheten på det ena storslagna sättet efter det andra. Specialeffekterna radas på varann i "Batman vs Superman", men istället för att bli imponerad så sitter jag mest och tänker på att det är så märkligt hur mina sinnen kan bombarderas med så här många intryck, utan att jag känner...någonting alls faktiskt. Trots att jag sitter med 3-d-glasögonen på så känns alla rollfigurer och hela handlingen väldigt endimensionell. Jag bryr mig inte om någon i den här filmen.

Men finns det inget positivt med "Batman vs Superman" då? Jo - den är åtminstone lite bättre än sin föregångare "Man of Steel". Och så får vi ju en glimt av några av de andra superhjältarna som vi får kommer att få se mer av i redan planerade uppföljare till den här filmen. Det feministiska hoppet Wonderwoman - till exempel. Även om hon ger ett ganska stelt intryck här. Och jag blir också väldigt nyfiken på hur man ska lyckas göra något vettigt av Aquaman i framtiden. Superhjälten som kan leva under vatten, har telepatisk kontakt med fiskar och valar och som slåss med en treudd i handen. Får filmproducenterna någon ordning på det så blir jag imponerad på riktigt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".