Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Birgitta Lillpers vackra, egna poesi

Publicerat torsdag 24 mars 2016 kl 08.30
Per Engström recenserar Birgitta Lillpers nya samling Anteckningar om hö
2:42 min
Birgtta Lillpers
Birgtta Lillpers - aktuell med Anteckningar om hö Foto: Gunnel Johansson

Författaren Birgitta Lillpers har sedan debuten 1982 kommit ut med en lång rad diktsamlingar men även med en handfull romaner och hon har belönats med Svenska Dagbladets och Aftonbladets litteraturpriser och blivit Sveriges Radios lyrikprisvinnare för att bara nämna några av utmärkelserna.

Nu kommer hennes samling "Anteckningar om hö".

Birgitta Lillpers har i ganska många år nu arbetat med att gestalta det kvinnliga poetiska subjektets utveckling från vänterska i marginalen, till självklar deltagare i världen.

Vissa stunder har jag tänkt att Lillpers skriver ett enda pågående verk som egentligen inte stannar upp bara för att en enskild diktsamling tar slut och då framstår detta som ett poetiskt medvetet allt starkare projekt. Det känns omöjligt att inte åter en gång nämna hur påfallande språkligt vackert och eget det är.

Det är som att hon gör något med själva livsnerven i varje enskilt ord, eller sänker varje sida i ett framkallningsbad tills tonen har precis den kritiska skärpa eller drömska suddighet hon strävar efter. Det är inte svårt, men därmed inte heller sagt att det är enkelt.

Även i denna nya samling kan det ta ett litet tag innan vissa saker börjar klarna. Lillpers vill inte förkonstla eller hämta (citat): "främmande platsers detaljer eller klanger", men hon är också noga med att inte vara övertydlig. Hon är framför allt trogen det egna, och det nära landskapet, men aldrig dunkelt privat eller på minsta sätt naturromantisk.

Bokens viktigaste motiv är en allvarlig sjukdom som drabbat poeten. Men hur skriver man om det? Genom Lillpers författarskap står det klart att alla allvarliga erfarenheter som görs måste förhandlas ner till marknivå. Här talas det således noggrant och ingående om handhavandet av hö. Anteckningar, säger titeln, men det måste nog betecknas som en eufemism.

Här ett citat från mitten av boken: "Höet från de nordliga ställena behåller ända in i fullbordad torkning en vaxig kyla som lätt förväxlas med väta. Man måste orka och våga stoppa in sin hand många gånger, orka och våga sluta ögonen gång efter gång, envisas som en extrem, veta skillnader." Och litet längre ner från samma sida: "Utfallet skiftar stort mellan åren. Men är det inte så med allt." Grässtrået som växer upp, slås med lie, hässjas, vissnar.

Maktordningar, geografisk och allmän utsatthet, det förgängliga livet självt - allt hänger ihop. Och i det framtida poetiska riksarkivet kommer en hel avdelning ägnas åt hur Birgitta Lillpers bar sig åt för att så övertygande visa det.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".