Första steget mot att bli Idol. Foto: Folkets bio.
1 av 2
Första steget mot att bli Idol. Foto: Folkets bio.
Ur filmen Idol i Regi Hany Abu-Assad
2 av 2
En ungbröllopsångare långt innan Arab Idol Foto: Folkets bio pressbild

"Idol" – en film om en röst som skulle lösa allt

Jenny Teleman om filmen Idol
2:43 min

Den sanna historien om den unge Mohammed Assaf uppväxt i ett flyktingläger Gaza som vann Arab Idol 2013 har blivit film.

Det går att göra en audition via Skype. Alltså en provsjungning i direktsändning genom en dator till en annan. Det blir toppfin bildkvalitet och bra ljud om man har en högtalare på mottagarsidan.

Men inte om man gör den från till exempel Gaza. För där blir det strömavbrott och nån måste sitta på elaggregatet som börjar ryka och uppkopplingen suger och mikrofonerna är knaggligt, dyrt insmugglat gods.

I små trasiga fragment når Muhammeds första försök att nå en uttagningsjury i Kairo och när aggregatet väl smäller och skärmen blir svart ber den kultiverade programledaren automatiskt och lite upphetsat "för att det ska gå väl för dem därborta, nu när det skjuts igen." Jag menar det smällde ju." Och låten den hörde ingen.

"Idol" berättar om hur det är att leva som begränsad och fattig, kringskuren och frustrerad, streetsmart och solidarisk, girig och hederlig och på en plats med stort utrymme för drömslotten att växa. Eftersom verkligheten mest levererar brister och taggtråd. En scen mitt i filmen stannar upp i mjuk, flytande, hetsig parkour över ruinerna. Ren tonårsenergi över ett betongsöndrigt, lappat civilsamhälle.

Efter sju uttagningsrundor där Muhammed, hett och avigt spelad av Tawfeek Barhom, gör succé efter succé ligger han så i fosterställning på hotellrumsgolvet i Beirut inför finalen, bärande halva internets höga rop om att han utgör Gazas hopp. Platsens enda glädjeämne. En symbol. En stolthet. Att rösten ska lyckas med något inte förhandlingar, inte vapen kan.

Idol är en kluven upplevelse. Sentimental och lite jubelsjuk. Men också vemodigt medveten. För något i den med livet som insats uppnådda vinsten, den lysande framgången, smakar sand. För vad var det nu hans allvarlige, alltmer religiöse vän Muhammed sa? Åk inte, delta inte i deras tävling Den utnyttjar din fattigdom för att de rika ska bli ännu rikare. Och det är ju lätt att säga.

Mer om Film- och tv-recensioner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".