"Hurricane Season."
1 av 5
"Hurricane Season." Foto: Hannah Modigh
Fotografen Hannah Modigh.
2 av 5
Fotografen Hannah Modigh. Foto: Siri Lindén
"Hurricane Season."
3 av 5
"Hurricane Season." Foto: Hannah Modigh
"Hurricane Season."
4 av 5
"Hurricane Season." Foto: Hannah Modigh
"Hurricane Season."
5 av 5
"Hurricane Season." Foto: Hannah Modigh

Hannah Modigh skildrar orkansäsongen i Louisiana

2:42 min

Den prisbelönta fotografen Hannah Modigh har spenderat tre månader i den orkandrabbade och fattiga delstaten Louisiana i USA där rasmotsättningarna är stora och Ku Klux Klan fortfarande är verksamma. Planlöst har Hannah Modigh tätt följt människor i deras vardag. En vardag hon beskriver som präglad av att vara fast i en glaskupa.

– För mig så är Hurricane Season mer en metafor för ett själsligt tillstånd, att vara mellan katastrofer. Som att man är i stormens öga. Det är lugnt men det darrar någonting under ytan. Och att det finns ett hot som omger en men som inte är där exakt just då, säger fotografen Hannah Modigh.

För tredje gången har hon rest till en amerikansk plats med svåra levnadsvillkor och skildrat människors vardagsliv. Hon slog igenom med bildserien Hillbylly Heroin Honey. Om livet i den utdöende kolstaden S:t Charles i Virginia där drogen Oxycontin, kallad Hillbilly heroin, försatt människorna som i ett vakuum.

I utställningen på Fotografiska i Stockholm och i boken "Hurricane Season" skildrar hon hur människor i den södra delen av Louisiana påverkas av att leva med rasmotsättningar, fattigdom och återkommande naturkatastrofer.

– Det var en obehaglig känsla av att allting var lugnt men att det fanns så mycket hot runt omkring både i stor fattigdom men också att naturen krävde mycket av personerna och att det var en väldigt aggressiv underton.

Människorna i Hannah Modighs bilder befinner sig ofta i en väntan. Hon beskriver själv tillståndet som en ytspänning redo att spricka och lyfter fram en bild som hon tycker är talande för hela utställningen. Tre unga män bakifrån som sitter och tittar ut över ett villaområde.

– De sitter och väntar men det också finns något oroligt inuti dem på något sätt. Det finns så många stereotypa bilder från det här området som är ett väldigt rufft område i New Orleans. Och när man fotar till exempel gängmedlemmar så görs det ofta på ett väldigt typiskt sätt.

Men trots den ganska utsatta och råa stämningen i en del verk och foton av till exempel Ku Klux Klan är bildspråket skört och vackert, något som känns igen från hennes tidigare bildserier.

– Det finns någonting väldigt positivt med att kunna locka med skönhet och sedan när man tittar närmare så finns det en känsla av oro och någonting som inte stämmer. Jag tror att det öppnar upp för associationer mer.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista