W – The Truth Beyond
Foto: Thomas Lantz

"Överväldigande" Wallander i Ystad

3:36 min

2013 kom den sista boken om Ystadspolisen Kurt Wallander. Författaren Henning Mankell avled förra hösten, men hann innan han dog välsigna ett operaprojekt som baserades på hans karaktärer. Initiativtagare är Philipp Amelung, som är musikdirektör vid universitetet i Tübringen i Tyskland. Operan ”W – The Truth Beyond” spelades första gången för en månad sedan i Tübringen och i lördags hade den Sverigepremiär på Ystads teater.

Kurt Wallander avtackas inför pensionen. In kommer en man, som han satte dit för fadersmord femton år tidigare. Nu har han avtjänat fängelsestraffet och vill berätta att han var oskyldig.

Wallander börjar gräva i fallet igen med hjälp av sin dotter Linda, gestaltad med självklarhet och pondus av den danska mezzosopranen Lisbeth Rasmussen Juel.

Det visar sig att den mördade – Anders Jonsson – hade en hemlighet, något som han inte vågade berätta om i den lilla ort där han bosatt sig med sin son. Och mycket riktigt: När han väl avslöjade den, mördades han. Eftersom det här är en deckare, går jag inte närmare in i handlingen än så.

Dramatikern Klas Abrahamsson har skapat en lagom komplex intrig som utvecklar sig i flera lager med återblickar och delikata lönnspår.

Förutom själva mysteriet om vem som egentligen mördade Anders, är det en gripande berättelse om drömmar, ensamhet och möjligheter som glider en ur händerna. Men också en angelägen berättelse om identitet och intolerans.

Kurt Wallander känns väl igen från böckerna. Obekväm inför officiella sammanhang och ständigt jäktad av en gnagande känsla av att någonting inte stämmer. Dessutom jagad av en tidigt drabbande demens. Matias Bocchio gestaltar allt det här bra, både med sin återhållna spelstil och varma baryton.

I andra akten glider den ärrade polisen undan allt mer. Sjukdomen tar diskret överhanden och tillslut är Kurt Wallander mest en förvirrad betraktare.

Några av rösterna till de mindre rollerna är i det svagaste laget, akustiken på Ystads teater är ganska hård, och stundom drunknar sången i orkestern. Men helheten är överväldigande – och allra bäst är Johannes Fritsche. Blott 23 år gammal övertygar han som den betydligt äldre Anders Jonsson. Hans stadiga baryton tränger obesvärat igenom de täta klangerna och lyser upp ljudbilden.

Det finns en mörk grundton som sammanfaller väl med Kurt Wallanders oroliga person, och de musikdramatiska höjdpunkterna är många. Som återblicken i första akten, där den sedermera mördade Anders Jonsson peppar byhålans fotbollslag. Undan för undan övergår det hurtiga peptalket i en ångestfylld inre monolog om rädsla och utsatthet.

Fredrik Sixten har tidigare mest skrivit kyrko- och körmusik. Jag hoppas han återvänder till operascenen mycket snart.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista