För många disparata ingredienser i "Recept för martyrer"

1:55 min

Patrik Godin är född 1971 och gjorde häromåret en uppmärksammad debut med "Gimokrönikan", om några pojkar i en bruksort. Nu kommer hans andra roman, "Recept för martyrer". A B och C. Tre parallella historier som man av baksidestexten kan lära att de slutligen långsamt ska vävas samman. 

Den om det gamla isolerade paret vid Öresund som vägrar gå med i lokalpolitikerns bryggförening, den om två unga män som under andra världskriget ansluter sig till de nazistiska trupperna, och slutligen den unga killen med risiga hemförhållanden som följer sin nya våldsamma farsa på ett kryptiskt bevakningsuppdrag.

I Patrik Godins debutroman Gimo-krönikan så fick han den gamla bruksorten att sväva en stund över isen, där fanns en magisk blandning av vardagsrealism och myt. Recept för martyrer lyfter dessvärre aldrig, är alltför konstruerad, ja, liksom tillkrånglad. Det är ingen i sig uppbruten kronologi som ställer till det men precis när en av historierna börjar leva lite så bryts den itu av ett av de andra spåren. Det blir länge som att zappa mellan tre olika kanaler: åldrandets ensamhet och lögner, vidrigheterna under andra världskriget, och den att tvingas in i kriminaliteten. 

Godins språk är klart, ofta bländande, ibland obehagligt där det inte väjer ens för de värsta grymheterna under truppernas framfart i de ukrainska byarna men jag lyckas egentligen aldrig riktigt förstå det där med receptet för martyrer. Det är för många trådar i den här väven. Även om finns mörka hemligheter att synliggöra och ett övergripande tema om lydnaden och kopplet.

Katarina Wikars


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista