Lars Gustafsson, författare. Foto: Mattias Ahlm.
1 av 4
Lars Gustafsson, författare. Foto: Mattias Ahlm.
Lars Gustafsson
2 av 4
Lars Gustafsson . Foto: SVT Bild
Lars Gustafsson
3 av 4
Lars Gustafsson Foto: Stina Gullander/Sveriges Radio
Lars Gustafsson
4 av 4
Lars Gustafsson (1936-2016) Foto: Sveriges Radio

Exklusivt: Lars Gustafsson (1936-2016) om apokalypsen

P1 Kultur: Björn Granaths läser Lars Gustafssons text
5:08 min

P1 Kultur bjuder på exklusivt material: författaren Lars Gustafssons oavslutade text om Johannes uppenbarelser och apokalypsen.

Johannes uppenbarelse eller Uppenbarelseboken hör till Nya Testamentes mest lästa och citerade texter. Det är i den vi hittar apokalypsen fyra ryttare, odjurets nummer och lammet som bryter det sjunde inseglet.

Johannes undergångsmättade skildring av historiens slut har ivrigt studerats och predikats av såväl religiösa mystiker som samtida hårdrocksband. Men vad den egentligen betyder och hur den kan tolkas, det har varit en fråga ända sedan texten nedtecknades omkring år 95 efter Kristus.

I Schweiz ger förlaget Manesse i höst ut en nyöversättning av Uppenbarelseboken, för tolkningen står filologen Kurt Steinmann. "Die Apokalypse", som boken heter, är illustrerad av svenske tecknaren Daniel Egnéus.

Det var också ursprungligen tänkt att den här tyska nyöversättningen skulle ha ett förord skrivet av författaren Lars Gustafsson, men det gick om intet när Lars Gustafsson gick bort i våras. Hans förord om dessa framtidsvisioner av "ändens tid" blev inte färdigt, men det var en text som Gustafsson arbetade med precis mot slutet av sitt liv.

Det som det blev av det hela är ett utkast som han själv kallade Anteckningar till Johannes Apokalyps. Och de här anteckningarna har P1 Kultur fått förmånen att göra radio av.

Lyssna på Björn Granaths inläsning av Lars Gustafssons text och läs texten här nedanför.


Anteckningar till Johannes Apokalyps

Denna märkliga skrift som uppenbart befinner sig i utkanten av den kristna kanon, varken profetia i Pentateukens mening eller undervisning som de apostoliska breven, har haft ett inflytande som knappast kan överskattas. Genom århundradena har den kunnat begagnas, knappast som tröstemedel, men som bekräftelse av alla de onda aningar som världshistorien så frikostigt består oss med. I min generation kom Ingmar Bergmans film ”Det sjunde inseglet” – en medeltidsfantasi, starkt influerad av de nukleära hoten, som en påminnelse.

Min nästan hundraåriga farmors nötta bibel, som jag fortfarande förvarar, bar spår av en särskilt intensiv läsning av Johannes märkliga skrift.

Farmor var pingstvän. Apokalypsen utövade alltid en speciell dragning på de kristna ytterlighetsriktningarna; Joachim de Fiore, Thomas Müntzer. De extrema tyckte sig se bekräftelser i den komplicerade profetian med dess talmystik, som inbjöd till ändlösa dekrypteringsförsök.

Men det fanns skillnader. Den alltid rationelle Augustinus kunde inte se den märkliga boken som annat än en krönika över redan timade händelser. För renässanstänkaren Joachim de Fiore var den en uppbrottssignal. Det finns en inbjudan till anarki, till – inte uppror - men kanske snarare uppbrott från de givna ordningarna.

Vem var prästen Johannes? Enligt forskningens senaste ståndpunkt Apokalypsens ende författare – det har funnits alternativa teorier.

Han förefaller föga sympatisk. Han avskyr uppenbart kvinnor, hundar och – som det kan verka – också judar. De herdabrev med vilka Apokalypsen inleds ger en aning om en mycket stridslysten, mycket frän andlig ledare. Som herdabrev framstår de i jämförelse med vad dagens biskopar normalt åstadkommer som en frätande syra i jämförelse med hallonsaft. 

Vad talar han om?

Augustinus, kunde som sagt, bara tänka sig Apokalypsen som en symbolisk framställning av förflutna händelser. Prästen Johannes från Patmos hör hemma i en helt annan tradition: världsundergången är nära och med den de politiska ordningar som behärskat den. Thomas Müntzer liksom ”svärmeandar” av olika schattering har inspirerats av boken alltsedan dess tillkomst.

Den skiljer sig från de judiska skriftverkens profetiska böcker. Här finns inte det hypotetiska: om ni inte gör bättring, så. I stället härskar en snarast mekanisk determinism. Fasorna och hemsökelserna utlöses med precisionen hos ett computerprogram.

För en mystiker som Joachim de Fiore är Apokalypsen kartan till ett inre landskap - men också motiveringen till en samhällsomstörtande världssyn. Mellan dessa extremer befinner sig vad som kanske var den vanligaste tolkningen: utläggning av kommande händelser. Dessa är inte omedelbart åtkomliga utan kan forceras genom en komplicerad kryptonomi.

Vad är det han vill säga?

Apokalypsen är helt deterministisk. Den lämnar – till skillnad från de profetiska skriftverken – inget utrymme för bot och bättring. De heligas, liksom de förtappades roll tycks vara att tåligt genomlida de öden som föreskrivs dem. 

Stjärnans namn var Malört. Det poetiska språket är fascinerande, liksom den långsamma uppbyggnaden av verkets talmystik. Talen – primtal, perfekta tal, heliga tal får ett egenliv i denna märkliga matematik. De är signaler som ger den fromme läsaren ledtrådar allt djupare in i den apokalyptiska labyrinten.

Vad innebär egentligen en apokalyptisk historieuppfattning?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".