Stora kulturpolitiska likheter hos skandinaviska högerradikala visar forskning

2:38 min

I sommar har norska Fremskrittspartiet, Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna gjort uppmärksammade kulturella utspel. Det handlar mycket om värderingar och mindre om konst. Svensk forskning visar att likheterna är stora mellan partierna.

Linnéa Lindsköld forskar i kulturpolitik vid Högskolan i Borås. Hon ser stora likheter i kulturpolitiken hos de högerradikala skandinaviska riksdagspartierna.

– De tre partierna har ett antropologiskt kulturbegrepp, som kan översättas med seder och bruk, alltså hur vi människor existerar tillsammans, säger Linnéa Lindsköld vid Centrum för kulturpolitisk forskning på Högskolan i Borås, som har jämfört kulturpolitiken hos Fremskrittspartiet, Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna.

Pratar mycket om kultur

Den kultursynen skiljer sig från kulturpolitiken i stort, vare sig den är röd eller blå. Och det får konsekvenser för hela politikområdet, säger Linnéa Lindsköld.

– Både SD och Dansk folkeparti skriver i sina partiprogram att det är tack vare dansk, svensk och nordisk kultur som ländernas politik har sett ut på ett visst sätt, att vi har en välfärd. Det kan man kalla en kulturalisering av politik, alltså att politiken beror på en nationell kultur och inte demokratiska beslut.

Även om alla tre partierna pratar mycket om kultur är det egentligen bara i Danmark som den nationalistiska kultursynen har fått nationellt genomslag.

– I den danska kulturpolitiken har nationalism en mycket starkare position än i Norge och Sverige. Danskhet är viktigt och att främja dansk kultur är något som i princip alla parter håller med om, säger Linnéa Lindsköld.

Minska pengar till finkultur

Nyligen gick Dansk folkeparti ut med ett förslag inför 2017 om att ta pengar från internationella konstmuseer som Louisiana och Arken och ge till lantbruks- och krigsmuseer. Det handlar om att skapa balans mellan stad och landsbygd, sa Dansk folkepartis kulturtalesman Alex Ahrendtsen i en intervju i dansk tv.

Det är ett exempel på det drag av anti-elitism som enligt Linnéa Lindsköld finns i de tre partiernas kulturpolitik. Dels en kamp mellan stad och landsbygd, där eliten anses finnas i storstäderna. Dels att staten inte ska ge fördelar till det som traditionellt kallats för finkultur framför annan kultur.

– När det gäller konst finns en motvilja mot att staten ska rekommendera konst och kultur, vilket man ju indirekt gör genom att ge statligt stöd.

"Kultur kan inte ges som present"

I somras föreslog Sverigedemokraterna att ett sätt att bli av med problemområden är skicka dit traditionell svensk kultur, som till exempel folkdans. I sitt tal i Almedalen pratade Jimmie Åkesson om kultur som avgörande för hur en person beter sig.

– Det visar på en intressant kultursyn, nämligen att det finns en svensk kultur som man kan flytta och ge till personer som inte har svensk kultur, så att de kan ta emot den och bli del av det svenska kulturarvet. Men kultur funkar inte på det sättet, det är en blandning av olika uttryck. Det går inte att paketera och ge bort som present, säger Linnéa Lindsköld.