Ur dokumentären Skörheten. Foto: Tempo dokumentärfestival
Ur dokumentären Skörheten. Foto: Tempo dokumentärfestival

"Skörheten är en fantastisk film"

Lisa Bergström recenserar "Skörheten" av Ahang Bashi
2:20 min

På fredag har en ny svensk dokumentär biopremiär, "Skörheten" av Ahang Bashi. En självbiografisk film om att ha ångest. Och det kan ju låta både jobbigt och tråkigt, men vår kritiker Lisa Bergström njöt till fullo.

"Skörheten" är en fantastisk film. Rakt igenom. Jag måste säga det direkt. Så ni inte missar det.

I filmen så följer vi regissören Ahang Bashi som har ångest i perioder. Det är en förlamande rädsla som tar över henne. Och hon har svårt att förstå varför. För egentligen är ju allt jättebra. Föräldrarna är fina, alla är friska, jobbet går bra och vännerna är gulliga, kärleken och tryggheten finns där men ändå är det ibland svårt att gå upp ur sängen och tårarna sprutar och hon är livrädd.

Regissören hanterar sin egen medverkan, som huvudperson i berättelsen, varsamt. Filmen gör något nästan omöjligt, den berättar dokumentärt inåt. Ger oss bilder av ett inre tillstånd. Utan att det varken blir för kladdig eller för distanserat.

Vi är med när Ahang Bashi försöker ta reda på varför hon får ångest och varför den gör henne deprimerad.

Vi möter hennes syskon och föräldrar som, när frågan ställs om vad de tror ångesten beror på börjar, tala om flykten till Sverige från Iran.

De berättar att Ahang Bashi redan som liten precis när dom kom hit och hon var 2 och ett halvt år, reagerade starkt på den nya miljön.

Hon, sladdisen, vägrade att äta.

Men med åren lär hon sig att inte klaga och gnälla. Att dela upp det yttre och inre och gömma undan det som skaver. Tills den dag då det plötsligt blev en kamp att gå upp ur sängen.

Vi ser hur bästa vännen får släpa runt Ahang Bashi i snön så att hon i alla fall ska få lite frisk luft. De hoppar lite tafatt upp och ner i tjocka jackor, kom igen då, ropar vännen.

Det här är också filmiskt skickligt berättat med vackra bilder mitt i allt kaos, och på den glada födelsedagsfesten, på det härliga dansgolvet med bästa vännen, när de hänger i en skateboardramp och på pappans balkong bland fiskmåsarna och i gruppterapirummet, finns en gripande uppriktighet, en närvaro och ett mod.

Regissören Ahang Bashi har lyckats med det unika, att rakt och oromantiskt berätta om ångest.

Relaterat

Mer om Film- och tv-recensioner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".