Sarah Assbring, mer känd som El Perro Del Mar. Foto: Gustav Holmström/Sveriges Radio
Sarah Assbring, mer känd som El Perro Del Mar. Foto: Gustav Holmström/Sveriges Radio

El Perro del Mar gör mjuk, svävande pop med extra hjärta

"El Perro del Mar har sagt hejdå till ängsligheten"
2:30 min

El Perro del Mar är göteborgaren Sarah Assbrings artistnamn, under vilket hon skapat sval indiepop sedan 2005. Nu släpper hon sitt femte album "KoKoro", det första på fyra år. Titeln betyder hjärta på japanska och Kulturnytts Tali da Silva har hört en lyckad förvandling.

Något har hänt sedan 2012, det hörs tydligt. Förra albumet "A Pale Fire" var delvis svängigt med inslag av house och triphop, men också sorgset och inåtblickande. Om att inte våga älska, eller att inte klara av att hålla fast i lyckan när den springer förbi.

Ordvitsar om mat

"KoKoro" är på samma gång både gladare, och mer politiskt engagerad och ifrågasättande. Assbring sjunger om det sorgliga i att alltid försöka förbättra sig själv, att aldrig bli nöjd och om hur ignorans växer i mörkret. Hon drar ordvitsar om mat och överflöd och är mindre svår, mindre sval och mindre duktig än någonsin. El Perro del Mar har sagt hejdå till ängsligheten.
Den musikaliska inspirationen har hon hittat i musik från Afrika och Asien. Hon har fått med allt från det kinesiska stränginstrumentet guzheng och japansk shakuhachi-flöjt till arabiska stråkar och etiopiska popinfluenser. Resultatet är vackert, sprudlande och fullt av liv.

Inspireras, snor inte

Kommer hon att anklagas för kulturell appropriering, att ha lagt beslag på någon annans kultur utan att så att säga ha gjort sig förtjänt av den? Ja, kanske. Och visst måste det vara störigt att som etiopier ha gjort pop hela sitt liv och aldrig fått något stort internationellt genomslag, och så kommer det en vit, europeisk kvinna och "lånar lite" och då ska det minsann hyllas och åkas på turné i USA och singlar ska premiäras av megakändisen Lena Dunham.
Men El Perro del Mar snor inte. Hon försöker inte kopiera sina inspirationskällor rakt av och åka snålskjuts på andra musiker. Hon inspireras men behåller sin egen stil. Sin mjuka, svävande, vuxna pop med ett envist driv och med slingrande melodier. Fast med extra hjärta.

Mer om Scen- och musikrecensioner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".