Helgjuten, lysande och infantil Idomeneo på Göteborgsoperan

2:54 min

En berättelse om en far som måste bryta sitt löfte till gudarna - annars tvingas han döda sin son...

Det hela handlar om en opera av Mozart som ofta är nämnd med respekt men ändå rätt sällan spelad: Idomeneo. Men i helgen var det premiär på Göteborgsoperan.

Man ska vara försiktig med vad man lovar. Kung Idomeneo, från den grekiska mytologin, räddas ur en storm på havet och lovar då gudarna att offra den första han möter - vilket visar sig vara hans egen son.

Så fadern slits mellan löftet till gudarna och kärleken till sonen - som i sin tur älskar en som han inte får älska och älskas av en annan som inte är bra men kan rädda fadern från knipan. Om nu inte gudarna griper in.

Opera med gudar på scenen kan lätt fastna i poser och gester som gör det omöjligt för en modern publik att förstå vidden av berättelsen.

På Göteborgsoperan har regissören Graham Vick gjort det helt och hållet i vår tid vilket är mycket bra i de scener med ett fåtal på scenen för då fungerar hans detaljerade personregi och vi ser fyra människor som stängt in sig i varsitt hörn och inte kommer ut. Men när nutiden är demonstranter och militär och folk som hurrar blir det en påklistrad samtid som mera är löjlig än givande.

Det där återkommer i Paul Browns scenografi som varvar infantila övertydliga förstoringar av bröllopsfoton och massa grälla ballonger, med lysande detaljer som att stormen som drabbar bröllopsparet visas genom att den otroligt långa röda mattan de går på, snabbt dras undan med dem på.

Däremot är det musikaliskt helt. Laurence Cummings leder Göteborgsoperans orkester och kör i musik som för samman drygt hundra år av musikhistorien. Här finns bland annat en aria med violinsolo i Bachs stil och här finns stormscener som Verdi måste ha lyssnat på inför Othello.

Den märkligaste och mest fascinerande scenen på Göteborgsoperan är fadern som sjunger om havet han klarade sig ifrån men att han har vattnet kvar i bröstet, han drunknar igen och igen. Då kastar fem personer hinkar med vatten på honom medan han sjunger en lång aria.

Britten Paul Nilon gör huvudrollen och tillsammans med Luciano Botelho, Ida Falk Winland och Ingela Brimberg gestaltar de verkligen det Mozart ville få fram: Vi människor tror alltid fel om gudarnas vilja - kanske skyller vi på dem till och med...

Premiären sändes direkt i grannkanalen P2 - Opera i P2 - och kan höras där under 30 dagar. Recensionens ljud kommer från den sändningen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista