Donna Juanita – En musikal med 28 låtar ur Hasse och Tages låtskatt. Av Erik Norberg och Johanna Garpe. Premiär 30 september 2016 
Stora scenen
Ensemblen, Sven Ahlström och Gina Dirawi. Donna Juanita – En musikal med 28 låtar ur Hasse och Tages låtskatt. Av Erik Norberg och Johanna Garpe. Stockholms Stadsteater Foto: Petra Hellberg

Donna Juanita - Hasseåtages jukeboxmusikal

2:50 min

Hasse och Tagemusiken i en helt ny musikal - ja, fredagkväll var det urpremiär på Donna Juanita på Stockholms Stadsteater med Gina Dirawi i huvudrollen. En musikal av Erik Norberg och Johanna Garpe som också regisserar.

Det är alltså en jukeboxmusikal a la Mamma Mia och andra - en massa låtar från olika håll har samlats i en helt ny berättelse.

Här är det en sorts könsbytt Don Juan berättelse. Anita från Kramfors rymmer hemifrån och hennes bror Dan följer med och får samla erövringar i en katalog precis som betjänten Leporello i Mozarts opera Don Giovanni. Och Anita förvandlas till Donna Juanita.

Det är Sverige under sextiotalet och med en rasande fart svischar vi -intelligent- fram genom en rad av Hasseåtages många hits. Folkhemsverige löper amok och manuset blinkar hela tiden åt oss, vi som kan vår Hasseåtage-historia - Robert Lind, pastor Jansson, egen kuppe och en hund som heter Svea, en kommunist som närts vid min barm och sannolikheten att något verkligen har hänt.... och så vidare..

Här finns några högtidsstunder som Sven Ahlström som en mycket roligt spanskbrytande pastor Pablo Jansson och Fredrik Lycke och Kajsa Reingardt som verkligen kan sjunga.

Gina Dirawi och de flesta andra på scenen sjunger en helt acceptabel skådespelarsång, men inte mycket mer.

Och det är där det tar slut för mig. När för många inte kan få sångerna att glittra och spelstilen är hårt karikerad och tempot hysteriskt uppskruvat och aldrig förankras i något, när det skriks och springs nervöst... Då ser jag hela tiden bara tanken bakom varje replik och skämt - avsikten att foga ihop Hasseåtages verk och samtidigt berätta om en tid och ett Sverige som förändrades. Men... deras humor var långsamt, underfundigt hjärtlig. Här finns stunder av det - stunder alltså.

Fredrik Lycke och Gina Dirawi sjunger sist i recensionen och Kajsa Reingardt i mitten. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista