Fantastic Four - superhjältar med mycket fluff

I sommar kan vi se flera filmer på bio som bygger på tecknade serier. Sin City har redan haft premiär, och snart kommer Batman Begins till de svenska biograferna. Ikväll går filmen Fantastic Four upp på bio - en film som bygger på den tecknade serien som i Sverige kallades för Fantastiska Fyran. Roger Wilson har sett filmen och funderat lite över den utskällda superhjältegenren.

Superhjältar. Finns det något grabbigare, fånigare och nördigare att intressera sig för?

En genre skapad för finniga nördar som ligger inne på sina pojkrum och fantiserar om att få vara någon annan. Att deras trista, normala liv skulle kunna vara ett alter ego, påhittat för att skydda en hemlig identitet. Som för tönten Clark Kent som i yttersta hemlighet ju var Stålmannen som räddade världen i blå trikåer.

Fast, världen är tydligen full av finniga nördar - för superhjältekonceptet är en av de allra mest framgångsrika populärkulturella myterna. Och filmerna som bygger på superhjälteserierna har dragit in imponerande mängder med pengar.

Kanske för att de flesta regissörerna som gör den här typen av filmer verkar vara medvetna om fördomarna, och försöker, med mer eller mindre lyckat resultat kompensera dem med någon sorts djup - och förklaring till varför figurerna kunnat bli moderna myter. Filmerna om X-Men handlar ju egentligen om antisemitism och homofobi. Spindelmannen om utanförskap och pubertetsångest. Medan regissören Ang Lee gick ner sig fullständigt i far/son problematik när han skulle göra filmen om Hulken.

Men Fantastic Four - den är faktiskt fluff för hela slanten.

En superhjältesitcom där det är glest mellan skratten - som handlar om en sorts dysfunktionell familj - för även om bara två av medlemmarna i fantastiska fyran är släkt så bär de sig åt som en typisk amerikansk tv-familj. Det bara råkar vara så att den bistra allvarliga pappan i den här filmen har töjbara kroppsdelar och de två sönerna som aldrig kan låta bli att bråka med varandra har kroppar som är gjorda av sten respektive eld. Och mamma - hon har den typiskt kvinnligt självuppoffrande superkraften - den att bli osynlig och göra sina hjältedåd i det tysta.

Fantastiska Fyran är filmen som lever upp till alla fördomar som man kan ha om superhjältegenren. Korkad, klyschig och bebodd av rollfigurer som aldrig blir något annat än schabloner. Men så verkar också filmskaparna haft siktet inriktat på en målgrupp på runt 12 år - de som blir överlyckliga över att få se Jessica Albas underkläder. Men allra värst är de ständigt återkommande putslustiga dialogerna med platta skämt och krystade ordlekar. Manusförfattana som står bakom Fantastic Four verkar i varje fall inte sitta inne på några humorsuperkrafter.

Roger Wilson

roger.wilson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".