Även en zombiekossa kan vara tråkig

Det är skräckfilmsommar i år. Tre internationella filmer i genren har under nio veckor vistas i Stockholm, Malmö och Göteborg. Vi har sett dem alla tre, bland annat den lesbiska vampyrfilmen ”Eternal” för att kontrollera om dom är nåt läskiga.

Det tar bara några minuter in på filmen Eternal innan jag fylls av en känsla av respekt. Ja, nästan beundran. Beundran för skräckfilmsfansen, och det tålamod och överseende de måste kunna uppbåda för att fortsätta att se på film efter att ha genomlidit den här typen av klichefestivaler.

Själv ger jag nästan upp efter att den ensamma kvinnan mitt i natten tagit sig till ett ensligt slott, mött en morrande hund, och haft lesbiskt sex - för att sen bli tappad på blod av den sexiga kvinnliga vampyren med östeuropeisk brytning. Och då har det ändå bara gått några minuter av filmen. Men när jag sedan ser igenom alla de tre filmerna i skräcksommarprogrammet så visar det sig att Eternal ändå är en ganska hyfsad film. Framför allt jämförd med zombiefilmen Dead Meat, där man helt struntat i såna oviktigheter som handling eller manus - och bara försökt fylla filmen med så många utpetade ögon och kaskader av blod som man bara kunnat.

Visst, lite fnissar jag åt idén åt att försöka förnya genren med något så spektakulärt som en människoätande zombiekossa - men i längden blir det för dåligt för att man ska kunna uppskatta det roliga. Jag menar, statisterna är så kassa att de inte ens klarar av att spela levande döda. Nej, den enda filmen med någon form av kvalité i programmet är Tobe Hoopers Toolbox Murders, som man just nu kan se i Göteborg. Hooper gjorde en gång i tiden filmen Motorsågsmassakern, och här leker han vant med skräckfilmsmaneren. Själva ramhandlingen är en serie mord genomförda med olika verktyg - och om inget annat så är det i alla fall ett konsekvent val - man kan sitta och försöka gissa vad som ska komma härnäst. Är det hammaren, kofoten eller spikpistolen som är nästa mordvapen?

Men mest misshandlad har nog skräckfilmsgenren själv blivit genom åren. Först av den ironiska skräckfilmen med Scream som bästa exempel. Sen av en uppsjö av parodier - som till exempel Scary Movie. Ja, den enda nytändning inom genren som skett under de senaste åren kommer av de asiatiska skräckisarna som nått en stor publik över hela världen. Men efter att den amerikanska filmindustrin gjort remakes av filmer som The Grudge och Ring 2 känns inte ens de influenserna riktigt friska. Men det allra värsta är nog slentrianmässiga lågbudgetfilmer som de som visas i Skräcksommarprogrammet. Det här är filmer som inte ens det allra mest inbitna fan kan älska. Och det är visserligen skräckinjagande - men på ett helt annat sätt än det var tänkt från början.

Roger Wilson

roger.wilson@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".