Päron o lavendel 2 boll
Foto: David Koskas
RECENSION - FILM

Bisarr kärlekshistoria i Päron och lavendel

Nina Asarnoj: "En väldigt lång reklamfilm för franskt lantliv"
2:54 min

”Päron och lavendel” är en historia om den nyblivna änkan Louise som försöker få fruktodlingen på gården i södra Frankrike att gå runt efter makens död.

Filmens titel: Päron och lavendel
Originaltitel: Le Goût des merveilles
Regissör: Éric Besnard
Skådespelare: Virginie Efira, Benjamin Lavernhe m.fl.
Genre: Romantisk komedi
Betyg: 2 av 5

Louise kämpar på med sin päronförsäljning på torget i byn. Men det går så där. Hon ser ganska mycket ut som en fransk Barbiedocka där hon står, och då menar jag inte själva timglasformen, utan att hon ser utklädd ut. Som om hon har varit i leksaksaffären och köpt "Torghandel-setet", komplett med en urringad lantlig klänning, flätade korgar och små gula päron. Men hon trivs inte bakom försäljningsbordet.

Annat var det när hennes man levde, han kunde konsten att sälja frukt och lyckades även få den misogyna inköpscentralen att betala sina fakturor. För mellan bilderna på klyftan mellan Louises bröst, anar man också en svagt flämtande låga av feminism, rentav en kritik av bristen på respekt för kvinnliga päronodlare.

När Louise lekt klart på torget åker hon hem till leksetet ”Den franska lantgården”, och där bor barndockorna Emma och Felix. De båda barnen blir ett slags mänskligt substitut för kameran att följa när maxgränsen är nådd för blommande päronträd och lavendelfält.

Miljön är förstås magnifik, ett lantligt franskt stenhus, rustikt möblerat och omgivet av böljande kullar med päron- och aprikosträd. Men inte ens som en väldigt lång reklamfilm för franskt lantliv fungerar Päron och lavendel. Det här med att bli självförsörjande ekobonde verkar ju faktiskt helt hopplöst, här krävs en romantisk förveckling.

Och in i detta idylliska men hotade odlingskaos kommer Pierre, en städmanisk hacker och schackspelare med diagnosen Aspergers syndrom. Han gör saker på sitt sätt och det sympatiska med den här filmen är att den tillåter honom att vara precis som han är.

Till det mindre sympatiska med den här filmen är hur den beskriver ögonblicket när Louise inser att Pierre är mannen i hennes liv. Det är nämligen när han på sitt överuppmärksamma vis noterar att hennes stjärthalvor är olika stora. Till skillnad från den kärlekskonkurrerande granndrummeln som bara tycker att stjärten är fin. Något så dumt går inte att förlåta, inte ens i en fransk romantisk komedi.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".