Ryan Gosling och Emma Stone i "La La Land".
Ryan Gosling och Emma Stone i "La La Land". Foto: Dale Robinette

"La la land" – direktverkande glädjepiller utan mycket nytt

2:00 min

Med 14 Oscarsnomineringar fortsätter musikalfilmen "La la land" det segertåg som inleddes på filmfestivalen i Venedig i september förra året. Bara två filmer i historien har fått lika många nomineringar. Nu intar den Sverige.

Kritiksamtal med Roger Wilson och Emma Engström under artikeln

Intervju: Oscarsnominerade "La la land"-fotografen Linus Sandgren

Titel: "La la land"
Regissör: Damien Chazelle
I rollerna: Emma Stone, Ryan Gosling, Rosemarie DeWitt m fl
Genre: Musikal
Betyg: 3 av 5

14 Oscarsnomineringar och flera Golden globes. Vad är det med "La la land" som skördar all denna uppmärksamhet? 

– Det är ganska enkelt. Man går in i biografen vardagsgrå och januarideppig och kommer ut med en lust att steppa fram.

Den börjar storslaget med en dansscen som utspelar sig på en av Los Angeles många stillastående motorvägsleder

– Men såklart handlar det också om att filmer om just Hollywood, och framförallt sådana med dansinslag som skildrar drömfabriken med ett nostalgiskt skimmer, får väldigt många priser. Se bara på stumfilmshyllningen "The Artist" från 2011 som till exempel fick tio nomineringar och blev bästa film.

Vad är "La la land" för typ av film?

– Regissören Damien Chazelle ("Whiplash") har gjort en film om kärlek och drömmar, inspirerad av klassiska musikalfilmer i technicolor som till exempel "Singing in the rain". Den börjar storslaget med en dansscen som utspelar sig på en av Los Angeles många stillastående motorvägsleder. Det är också där Sebastian och Mia träffas för första gången, hon på väg till en av många tröstlösa försök att få en filmroll, och han på väg mellan hopplösa bargig som missförstådd jazzpianist.

Det låter inte som att den utspelar sig under 2016?

– Nej och det märks kanske allra mest i hur Los Angeles skildras. Det är en helt annan stad än den jag har upplevt: inget av det luggslitna och solblekta men också hårda. Och på filmstudion där Mia jobbar på ett café, där kunde filmerna som spelas in vara tagna direkt från 50-talet, inga superhjältefilmer precis.

Som glädjepiller är den smått underbar, serotoninnivåerna skjuter i höjden direkt

 – "La la land" är en tidsresa till ett slags parallellt universum som är mycket mindre komplicerat än det vi lever i just nu. Där färgerna är klara och starka i Oscarsnominerade Linus Sandgren foto: bara rött, gult, blått och grönt.

Är den bra då?

– Ja, som glädjepiller är den smått underbar, serotoninnivåerna skjuter i höjden direkt. Som filmiskt verk är den i ytligaste laget, och stjäl mer än den skapar något eget. Och Ryan Gosling och Emma Stone är begåvade skådespelare, bägge med ett förflutet som barnskådisar. Men de lyckas inte helt och hållet skapa den där känslan av magi som i alla fall jag får av att se Gene Kelly och de andra dansa loss i de klassiska musikalfilmerna.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista