Mur mellan Sverige och Finland i Berglunds "Smekmånader"

3:00 min

Mikael Berglunds andra roman, "Smekmånader", är en dystopisk framtidsberättelse där drönare kretsar över Bottenviken och en mur har rests mellan Sverige och Finland.

En vindpinad skärgårdsö i Bottenviken, ett ungt par på smekmånad. De har redan börjat tvivla på att de verkligen älskar varandra.

De håller en distans till varandra i den lilla primitiva stugan, en distans som bara då och då avbryts av närmast desperat ömhetstörstande samlag.

Men Maija och Viktor, som paret heter, är inte på någon vanlig bröllopsresa. Och "Smekmånader", som Mikael Berglunds andra roman heter, är sannerligen inte någon vanlig relationsberättelse.

Ovanför ön kretsar drönare. Mellan Sverige och Finland har en hög mur rests och paret på ön har ett uppdrag. Med varsin transponder på armen skall de bevaka och förhindra flyktingaktivitet från Finland till Sverige. Men snart börjar maten ta slut, och kampen för ren överlevnad tilltar.

Snart börjar maten ta slut, och kampen för ren överlevnad tilltar

Även i Mikael Berglunds originella debutroman, "Ett föremåls berättelse om obesvar" skildrades en överlevnadskamp. Där fanns också samma ambition att gestalta djupt existentiella frågeställningar mot fond av ett osamarbetsvilligt landskap.

I "Smekmånader" är det så mycket väder hela tiden. Så mycket upprört hav, så många stormar och åskväder att kämpa emot. Och ändå är de en mild västanfläkt ställda mot de inre stormarna som rider Viktor och Maija. Gamla samvetskval, frågor om personligt ansvar som ställs på sin spets när en båt med en utmärglad flyktingfamilj driver i land på deras ö.

Hela tiden kunde de se varandra helt öppet i ögonen och ingenting hävda

Mikael Berglund har ett starkt driv i berättelsen, men det som verkligen intresserar mig är hans språk. Det är fyllt av udda små avvikelser, ofta nästintill omärkliga. Till exempel låter han Maija fascineras av Viktors "behjärtansvärda skevhet". Och hur mycket ryms i en mening som den här: "Hela tiden kunde de se varandra helt öppet i ögonen och ingenting hävda".

Det kompenserar för en viss övertydlighet i intrigen som uppstår ibland. Det svåra med dystopin som genre är ju att den är så mallad. Det ska liksom finnas tydliga likheter med vår egen tid i en ogästvänlig framtid. Samtidigt skär den tydligheten sig lite när man har att göra med en i övrigt så originell författare som Mikael Berglund.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista