RECENSION – KONST

Carolina Falkholt: Färgövning som motståndsstrategi

2:34 min

Carolina Falkholt, konstnären och grafittimålaren som hittat på den egna genren "grafitta", ställer nu ut på Eskilstuna konstmuseum. Maryam Fanni har sett utställningen "Ord, ljud, kön".

Titel: "Ord, ljud, kön"
Plats: Eskilstuna konstmuseum
Konstnär: Carolina Falkholt
Tid: 23 april

I ett förrum möts man av tre stora teckningar föreställande händer som med svenska handalfabetet tecknar tre bokstäver: O, R, D - ord. Det ger en fingervisning om att en sak som utställningen handlar om är relationen mellan ord och kropp.

Sedan öppnar sig en stor sal med en sex meter hög och minst lika bred färgexplosiv väggmålning - ett monumentalt porträtt av en vagina.

Här finns dolda ord. Verket har skapats på ett rituellt sätt. Konstnären har först laddat väggen med att spraya dit tillmälen och könsord, som för att göra sig av med onda andar, och sen har hon målat över det i ett rum fyllt med rytmisk musik - en process som hon kallar övermålning och som man får ta del av genom en videodokumentation.

Genom sina återkommande gestaltningar av fittan vill Carolina Falkholt komma bort från hora-madonna-komplexet och istället lyfta fram kroppen som den är, och framtvinga en acceptans, med ett uttryck som består av lika delar allvar och humor.

Carolina Falkholts konstnärskap väcker frågan om hur och på vems villkor kvinnokroppen får gestaltas

Hon har flera gånger uppfört variationer av motivet på husfasader och offentliga väggar, vilket ofta har lett till diskussioner. I stadsrummet är konst i allmänhet, och avbildade könsorgan i synnerhet, mer provocerande än reklambilders konstanta alluderingar till sex, som får ta hur mycket plats som helst - något som Falkholt ofta tagit upp när hennes verk blivit ifrågasatta.

I konstrummet blir det inte samma kontrovers, eftersom det kvinnliga könsorganet är ett välbekant, nästintill dekadent motiv inom konsten. Och ändå fortfarande ett spänningsfält.

Carolina Falkholts konstnärskap väcker frågan om hur och på vems villkor kvinnokroppen får gestaltas. Möjligen är det graffitibakgrunden som ger verktyg och motivation till att förhandla om detta. Graffitin är ju en form av förhandling med uttryck, utrymme och egendom - även om viss grafitti blivit alltmer omfamnad av fastighetsägare och konstetablissemang - Falkholt har till exempel själv samarbetat med stora bolag som Wallenstam och IKEA.

Den strid som tematiseras här, handlar inte så mycket om rätten till staden och dess väggar, utan snarare om att synliggöra de ord som brukar kallas för fula ord, och hur de äter sig in i kroppen - och där kan en färgövning kanske fungera som motståndsstrategi.