RECENSION – DANS

Kungliga baletten på klubbkväll

2:36 min

För tre år sedan satte den israeliska koreografen Sharon Eyal upp sitt verk "Bill" på Kungliga Operan. Nu är hon tillbaka i Stockholm och har skapat ett helt nytt, exklusivt verk för Kungliga Baletten som visas i ett program ihop med franske Olivier Dubois helt nya stycke "De l'origine".

Titel: "Half life" / "De l'origine"
Plats: Kungliga Operan, Stockholm
Koreograf: Sharon Eyal, Olivier Dubois
Dansare: Gunnlaugur Egilsson, Jonna Savioja, Clyde Emmanuel Archer m fl
Speltid: T o m 17 mars

Musiken dånar och scenen är mörklagd. Ögat får kämpa för att urskilja vad två figurer i svartvita leopardfläckiga, heltäckande tajta dräkter gör. Först tycks de sitta ihop men sen delar dom sig som vore dom celler. Högar med något svart, som visar sig vara dockor i naturlig vuxenstorlek, täcker större delen av scengolvet och dansarna rör sig långsamt och trevande, upprepande, och flyttar på dockkropparna som för att hitta rörelseutrymme.

De ödleliknande dansarna verkar vara det enda liv som finns kvar efter något slags katastrof. Det går knappast att tänka på något annat än döden när man ser Olivier Dubois nya verk "De l'origine". Möjligen kan man även få känslan av att det är en livemusikvideo man bevittnar. För den effektfulla, visuella estetiken, de ibland robotlika rörelserna, i kombination med François Caffennes ödesmättade, malande, droneiga och väldigt höga musik skapar en påtaglig klubbkänsla i stark kontrast till Kungliga Operans tradition.

Och den känslan hänger kvar även efter paus, då det är dags för Sharon Eyals "Half life" med tretton dansare i kroppsnära trikå som får dem att se ut som nakna cyborger. Men om Dubois verk var ganska introvert och förde tankarna till någon av Dantes djupare Infernokretsar, så är Eyals utåtriktat och något mer livsbejakande. Men även här kan man skönja något slags limbotillstånd. En kvinnlig dansare småjoggar oavbrutet och stiliserat på stället och kommer bara väldigt långsamt framåt, medan de andra närmar sig henne som en klase viljor som försöker sluka upp henne i grupptillhörigheten. Det är en konsekvent och väl framförd, stark koreografi. Ori Lichtiks musik och ljuddesign är också den klubblik, och rytmiskt medryckande. Tillsammans bjuder Dubois, Eyal och Kungliga Baletten på ett starkt, intensivt och högst samtida dansprogram.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista