Taraneh Alidoodsti och Shahab Hosseini i The Salesman.
Taraneh Alidoodsti och Shahab Hosseini i The Salesman. Foto: ©Habib Majidi SMPSP
FILMRECENSION – FILM

Skickligt tvinnad historia om sönderfall i "The Salesman"

Katarina Wikars recenserar "The salesman"
2:22 min

Den iranske regissören Asghar Farhadi vägrade delta i Oscarceremonin i protest mot Trumps inreseförbud. Hans film "The Salesman" vann en Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film och blev också belönad i Cannes.

Titel: The Salesman
Originaltitel: Forushande
Regi och manus: Asghar Farhadi (Nader och Simin - en separation m fl)
Betyg: 5

Den är väl värd alla sina priser, "The Salesman". Jag sitter som på nålar filmen igenom, ända från början då ett helt hyreshus bokstavligen spricker av byggnadsarbetena strax intill, det är Emad och Ranas hem som går sönder. De är i trettioårsåldern, medelklass i Teheran, och medlemmar i en teatergrupp precis i färd med att sätta upp Arthur Millers "En handelsresandes död" där de spelar huvudrollerna. Också där ett hem som faller isär, den amerikanska drömmens.

Men det blir allt värre. Den lilla lägenhet Emad och Rana genom en kollega på teatern får tag i visar sig ha tillhört en prostituerad kvinna som trots upprepade påstötningar aldrig hämtar sina saker. Så en kväll tar sig någon in i bostaden, Rana blir utsatt för misshandel, kanske en våldtäkt. Grannarna hittar henne blodig och medvetslös.

"The Salesman" handlar om vad som händer i Rana efteråt, i Emad, mellan dem. Det är så mycket som aldrig kan sägas, lager av förnekelse, rädsla för vad grannarna och vännerna ska tro, så mycket som sopas undan. Och så Ranas rädsla, för att vara ensam i lägenheten, hennes tilltro till omvärlden en gång för alla stukad. En människa går sönder på några minuter. Parallellt fortsätter repetitionerna, bara på scenen kan vissa känslor skrikas ut, och som en motor i filmen Emads jakt på ägaren till den vita skåpbilen, förövaren som glömde sina nycklar i lägenheten.

Det är en skickligt tvinnad historia, om sönderfall både i den stora och den lilla världen, och där det också pekas på prostitutionen i Iran. Och den är också ett drama om hämnd, där man som åskådare till slut vacklar i sympatierna och medkänslan. Det är väl så film kan fungera när den är som bäst, den där inlevelsen i andra människors villkor och öden, beslut och felslut. Den jobbar hårt i empaticentrum. Och så slutligen går ridåerna ned i en handelsresandes död.

Relaterat

Mer om Recensioner

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".