RECENSION – TEATER

"Körsbärsträdgården" och rädslan för förändringar

2:43 min

"Körsbärsträdgården" skrevs av Anton Tjechov alldeles innan han dog 1904. Nu sätts den upp i en nybrutal version på Göteborgs Stadsteater av Anja Suša.

Pjäs: "Körbärsträdgården" av Anton Tjechov
Scen: Göteborgs Stadsteater
Regi: Anja Suša
Översättning: Lars Kleberg
Scenografi & kostym: Helga Bumsch
Skådespelare: Mia Höglund-Melin, Fredrik Evers, Jennifer Amaka Pettersson, Ylva Olaison, Simon J Berger, Hampus Hallberg, Sven-Åke Gustavsson, Emelie Strömberg, Jesper Söderblom, Bo Stenholm
Spelas: Fredag 24 mars-13 maj

Godsägaren Andrejevna och hennes bror vill inte inse att deras tid är ute, de fortsätter leva i det nostalgiska förflutna och rotar hellre bland barndomens prylar än ägnar sig åt egendomens försäljning.

I Anja Sušas brutala uppsättning är barndomens prylar av plast, kläderna är moderna, scenbilden stram och mycket enkel.

I stället för körsbärsträd ser vi en bokskog på den stora fondtapeten, i stället för yxhugg inte bara hör utan ser vi en motorsåg jobba sig igenom trävirket så sågspånen ryker.

Förtvivlan förvandlas här till en svart fars. Det är inte så lyckat: figurerna blir karikatyrer snarare än levande människor vilket kan ge komiska poänger men inte utrymme för nyanser.

Skådespelarna är dock utmärkta, Mia Höglund Melin som godsets ägare rymmer i sin i sin sparvlika kropp en stålstyrka som tycker det låter vulgärt att sälja marken till sommarstugetomter.

Hennes bror som är mest bekymrad över vart pingisbordet tagit vägen spelas av Fredrik Evers och båda är lysande i sin oförmåga att inse realiteter.  Tåget rusar ju redan praktiskt taget genom trädgården

Men allra klarast lyser Simon J Berger som tennisklädd solariebrun uppkomling, ihärdigt flinande och okänsligt marscherande rakt genom människors liv. Trots att han har den historiska rätten – både fadern och farfadern var livegna på godset – att riva huset och såga ner trädgården efter det att han köpt egendomen, så är han inte ett dugg sympatisk.

När det gamla störtas i gruset är det inte de före detta livegna som kommer att få det bättre, utan det blir dom med förmågan att roffa åt sig.

Det är en hårt stiliserad version av Körsbärsträdgården som visas upp där allt för mycket av Tjechovs skimrande vemod men också så skarpsynta människokännedom lyser med sin frånvaro. Jag har nog aldrig sett så många gå i pausen på en premiär, och det kan bero på att det är lite svårartat med en första akt på 2 timmar och sedan efter paus en andra akt på en halvtimme.  Många valde alltså bort den. Men jag kan också tänka mig att de drog för att Anja Sušas version av Tjechovs pjäs har blivit alltför själlös.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista