José Eduardo Agualusa: Skrönor från krigets Angola

2:31 min

José Eduardo Agualusa räknas som en av de främsta litterära rösterna från den portugisiskspråkiga världen. Han introduceras med en mustig skröna från krigets Angola.

Titel: En allmän teori om glömska
Originaltitel: Teoria geral do esquecimento
Författare: José Eduardo Agualusa
Översättning Irene Anderberg

”En allmän teori om glömska”  bygger på en sann historia om en kvinna som murade in sig i sin lägenhet i 28 år.

”Allt som är fast förflyktigas”, påstod ju Marx och i José Eduardo Agualosas värld är de döda lika närvarande som de levande även om citatet här används för att beskriva kapitalismens undergång.

Vi möter Ludo som flyttat till huvudstaden Luanda med sin syster när denna gift sig med en gruvingenjör. Men samma dag som Angola ropar ut sin självständighet (1975) försvinner paret spårlöst och Ludo barrikaderar sig  i lägenheten. Där blir hon alltså kvar i 28 år, livnär sig på duvor som hon fångar med hjälp av diamanter som hon hittar gömda  bland böckerna och för dagbok tills papperet tar slut då hon ristar med kol på väggarna.

Så långt är det en dokumentär berättelse, och likaså ramen av inbördeskrig med portugisernas flykt, rivaliserande fraktioner, stängning av fabriker och vattenverk, massfängslanden och arkebuseringar. Resten är fiktion, och det myllrar av karaktärer i den här romanen;  bödlar och säkerhetspoliser, landsflyktiga radiopratare och kommunister som plötsligt bytt sida.

Men när Ludo har blivit gammal klättrar plötsligt en pojke in på terrassen via några byggnadsställningar i huset mitt emot. Han heter Sabalu och han blir den gamla kvinnans räddning – hon är numera blind.

Vad behöver man egentligen? frågar sig Ludo och svarar: Ljus, en pojke som läser för en och ett granatäpple om dagen.

Det här är en roman om glömska och vikten av att använda sig av glömskan för att försona sig med  de mörka hemligheter som ruvar i var och ens liv. Men det är också en berättelse om, för att citera en kapitelrubrik, slumpens sinnrika arkitektur, som koreograferar våra liv.

Agualusa skriver fram Ludos febriga drömmar sida vid sida med andar som förmanar henne att prata lugnande med de döda, för det är ju dem vi minns som kommer till Paradiset. Han är en mästare på att berätta, lite som i Tusen och en natt. Man följer storögt med och häpnar över hur han skickligt tvinnar ihop alla lösa trådar på slutet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista