Poeten Agnes Gerner är aktuell med diktsamlingen "Sus".
Poeten Agnes Gerner är aktuell med diktsamlingen "Sus".
RECENSION - LYRIK

Förnyelse i Agnes Gerners nya diktsamling

"Ordpärlor kastade för svin"
2:42 min

Agnes Gerners nya diktsamling "Sus" är mer sammanhållen än den förra volymen "Skall" och dikterna mindre mångtydiga. Det menar Martina Lowden som har läst Agnes Gernes nya diktsamling.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Poeten och bibliotekarien Agnes Gerner debuterade 2014 med diktsamlingen Skall, som belönades med Katapultpriset och nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Idag kommer hennes nya bok, som heter "Sus" och handlar om köttindustrin. Martina Lowden har läst den.

Agnes Gerners andra diktsamling för tankarna till hennes första. Samma roller: barn och moder, djur och människa. Samma tema: lidande och födande, död och längtan. Ändå förnyar hon sig. "Sus" är mer sammanhållen än "Skall" och dikterna mindre mångtydiga. De talar klarspråk om sitt ämne: hur grisar blir till, lever, slaktas, förpackas och äts upp.

Scenerna växlar: ett skepp som för en stressad djurbesättning mot döden. En skog där svin kunde gått och bökat i jorden. Ett bås där en människokulting håller ett sprattlande grisbarn i famnen. Men det mesta utspelar sig inom den industriella köttproduktionen, i livmödrar, på betonggolv och i skållkar.

Om dessa brutala platser och dessa korta, smärtfyllda, instängda nästanliv skriver Gerner med lyrisk känslighet. Hon gör det med både ömsint förtvivlan och lågmäld vrede. Bildspråket är påtagligt växtbaserat. Spenar liknas vid knoppar, ben vid stjälkar, annat vid gräs, frukt och träd.

Kanske är avsikten att visa djuret en poetisk omsorg annars förbehållen människor. Att kalla en suggas huvud "en slokande sensommarblomma" är att tillmäta henne både skönhet och sårbarhet. Läst så blir det klassiska blomsterspråket i "Sus" en kärlekshandling: ordpärlor kastade för svin.

Ändå blir bildspråket ibland ett alltför softat filter över våldet. Åtminstone när poeten lägger in semesterpastorala liknelseled som "bryggdinglande fötter" eller "västkusthud om sommaren" i dikter om galtsperma och saltat kött.

Hellre stannar jag vid de dikter i "Sus" där djuren får vara djur och inte växter. Där halspulsådror snittas upp inte som "törstiga stjälkar", utan som halspulsådror. Där Gerner närmar sig, för att använda hennes egna ord, "blödighetens absoluta bokstavlighet".

Relaterat

Mer om Litteraturrecensioner

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".