Oliver Stone och Vladimir Putin ur dokumentärserien "Putin enligt Oliver Stone" Foto: SVT
Oliver Stone och Vladimir Putin ur dokumentärserien "Putin enligt Oliver Stone" Foto: SVT Foto: SVT
RECENSION – TV

"Oliver Stone jamsar med Putin i fyra timmar"

Fredrik Wadström om Stones fyra timmar med Putin
2:49 min

I söndags kväll började SVT visa dokumentärserien "Putin enligt Oliver Stone". Kulturnytts kritiker Fredrik Wadström, som följt utvecklingen i Ryssland på nära håll under mer än 20 år, recenserar serien.

Läs mer: SVT försvarar kritiserad dokumentär om Putin

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Mitt i en diskussion om kriget i Syrien brister Putin ut i skratt och säger till Stone: "Det är så trevligt att samtala med er". Som åskådare är det lätt att förstå att Putin känner sig bekväm.

Under de fyra timmarna hyllar Oliver Stone oavbrutet den ryske presidenten för allt han åstadkommit för det ryska folket och för Putins tålamod med hur illa Ryssland blir behandlat av framför allt USA.

Ibland refererar Stone till andras kritik mot dagens ryska politiska system men han låter alltid Putin avfärda argumenten i långa oemotsagda utläggningar.

Dokumentärserien "Putin enligt Oliver Stone" bygger till stora delar på den berättelse som Kreml metodiskt har byggt upp genom statliga ryska medier ända sedan Putin kom till makten för snart 18 år sedan. Den låter ungefär så här:

1990-talet var en katastrof för de flesta ryssar som sedan räddades av en yngre, klokare och mer handlingskraftig ledare.

Terrorister i Tjetjenien hotade stabiliteten i landet och måste krossas i ett skoningslöst krig lett av en handlingskraftig ledare.

Nato har upptagit allt fler medlemsländer i östra Europa, vilket hotar Rysslands säkerhet.

Stalin hade sina problematiska sidor men demoniseringen av hans minne är bara ett sätt att angripa dagens Ryssland.

Jag förstår att det kan vara intressant att höra Putin lägga fram sin världsbild men när Oliver Stone bara jamsar med i fyra timmar kan den ryske presidenten säga vad som helst utan att någon granskar eller ifrågasätter uppgifterna.

Det är så här den ryska mediepubliken har haft det i mer än 15 år och det är också anledningen till att de ryssar som bara konsumerar landets statligt kontrollerade medier är djupt oinformerade om vad som faktiskt pågår i världen.

Värst i programserien är del tre, som till största delen handlar om Rysslands roll i Syrien och Ukraina. Här når graden av desinformation nivåer som gör att dokumentären får mig att må fysiskt illa.

Putin presenterar, kraftigt påhejad av Stone, en kedja av osanningar kring Ukraina där han, för att motivera Rysslands annektering av Krim och kriget i Donbass, förvränger bilden av en i det stora hela demokratisk ukrainsk utveckling till att framstå som en fascistisk statskupp.

När serien nyligen sändes i fransk tv fanns det stark kritik mot att ett public service-bolag gjorde sig till kanal för ett propagandanummer. Frågan är vilken roll SVT nu tar på sig som avsändare av detta jättematerial.

 

Fredrik Wadström har valt ut fem av de tydligaste exemplen på när dokumentärserien "Putin enligt Oliver Stone" låter felaktiga påståenden stå oemotsagda eller utelämnar väsentliga fakta:

*   En mycket uppmärksammad sekvens finns i del tre i serien: Putin visar Oliver Stone en film i mobilen och påstår att den föreställer en rysk stridshelikopter som attackerar IS-mål i Syrien (Stone tycks väldigt imponerad av det han ser).

Amerikanska bloggare har med gemensamma ansträngningar hittat den ursprungliga videon till det som Putin visar: det är en amerikansk helikopter som 2009 angriper talibanerna i Afghanistan. I filmen som Putin visar för Stone har de amerikanska piloternas röster bytts ut mot ryska röster.

*   I första programmet säger Vladimir Putin att ett av de stora problemen med Sovjetunionens upplösning 1991 var att miljontals ryssar bosatta i andra sovjetiska delrepubliker än den ryska, över en natt hamnade utanför Rysslands gränser när sovjetimperiet sönderföll i 15 olika stater.

I många av de länder som Putin syftar på finns en helt annan bild: att problemet är Sovjets imperialistiska politik som under lång tid såg till att ryssar flyttade ut till de olika delrepublikerna och gjorde karriär där på lokalbefolkningens bekostnad.

När Kreml på senare år använt ryska minoriteter som argument för militära konflikter (t ex Georgien, Ukraina) och politiska påtryckningar (t ex Estland, Lettland), ser andra forna sovjetrepubliker Rysslands agerande som en fortsättning på den ryska imperialismen.

Oliver Stone ställer inga frågor om detta utan visar bara grafik på hur många ryssar som hamnat utanför Ryska Federationen efter Sovjets sönderfall.

*    När Putin i del ett av serien pratar om sin relation till Rysslands oligarker säger han "lag är lag" som förklaring till att en av oligarkerna fängslades och fick sin egendom beslagtagen under Putins första mandatperiod (här visas inklippta bilder på Michail Chodorkovskij som var Rysslands rikaste man fram till fängelsestraffet 2003-2013, även om Putin inte nämner Chodorkovskijs namn).

Det återkommande mönstret är att de enda oligarker som fått problem med ryska myndigheter är de som har stöttat oppositionella rörelser eller oberoende medier.

Därför hade det varit rimligt om Oliver Stone som dokumentärmakare hade borrat djupare i Putins uttalande "lag är lag".

Särskilt som det ryska rättsväsendet allt oftare på senare år anklagats av människorättsgrupper (t ex Human Rights Watch, Moskvas Helsingforsgrupp) för att vara ett verktyg för makthavarna i Ryssland för att komma åt politiska motståndare och oppositionella rörelser.

*   Putin beklagar vid flera tillfällen i den tredje filmen att 4 500 ryska medborgare och 5 000 från andra forna sovjetrepubliker (i första hand i Centralasien) strider för IS i Syrien. Den ryske presidenten oroar sig för hotet från de ryska militanta islamisterna om de återvänder till hemlandet.

Oliver Stone ställer dock aldrig Putin inför de uppgifter som framkommit under senare år (från nyhetsbyrån Reuters m fl) att den ryska säkerhetstjänsten FSB aktivt hjälpt ryska islamister att ta sig till Syrien, möjligen för att skapa lugn och säkerhet i de sydryska republikerna i Kaukasus.

*   En stor del av del tre i serien handlar om Ukraina där Putin och Stone i princip gemensamt för fram anklagelser om konspirationer mot Ryssland. Putin använder vid upprepade tillfällen ordet "statskupp" om det som hände i Ukraina i samband med Euromajdan 2013-2014.

Det är helt i linje med den bild Kreml återkommande fört ut för att motivera annekteringen av Krim och förklara varför kriget bröt ut i östra Ukraina.

Fakta är att ett sittande folkvalt ukrainskt parlament (som tillträdde 2012) i februari 2014 avsatte dåvarande presidenten Viktor Janukovytj, något som parlamentet i Kiev har möjlighet att göra enligt landets konstitution. Den tillfälliga regeringen utlyste nyval till presidentposten, vilket genomfördes i maj 2014.

Ett halvår efter Janukovytj avsättning (hösten 2014), genomfördes också ett tidigarelagt parlamentsval där ett nytt parlament valdes.

Berättigad kritik har riktats både i Ukraina och internationellt mot att Janukovytj avsattes med 73 procent av parlamentarikerna som röstade mot honom istället för de 75 procent som den ukrainska konstitutionen kräver. Men president- respektive parlamentsvalet som därpå följde bedömdes av internationella observatörer som rättvisa och demokratiska val.

Putin själv erkände det ukrainska presidentvalet i maj 2014 som legitimt och ryska regeringsrepresentanter ansåg att det ukrainska parlamentsvalet i oktober samma år var giltigt.

Ordet "statskupp" som används i dokumentären blir i det här sammanhanget i bästa fall djupt missvisande, i värsta fall helt vilseledande för den tittare som inte har sakkunskap om utvecklingen i Ukraina på senare år.

Relaterat

Mer om Film- och tv-recensioner

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".