Veckans ord: Batikhäxa

3:47 min

Varje vecka väljer vi ett ord som är aktuellt i debatten och vänder och vrider på det. Denna vecka har Nina Asarnoj valt ordet batikhäxa.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Tänk att något så oskyldigt som att linda snören kring ett tyg och doppa det i färg kan bli något nedsättande. För det är inte bra att vara batikhäxa. Det hörs lång väg. Batik. Usch. Häxa. Nej.

En och annan modern häxa kanske hävdar att hon är i magisk kontakt med världsalltet och tankar styrka från månljus. Men i det kollektiva medvetandet signalerar ändå ordet häxa bara dåliga saker. Häxor är gamla, de har vårtor på näsan och grått tovigt hår. Ungefär som Madame Mim i Kalle Anka.

Framför allt är de kvinnor. Halvgamla kvinnor. På Wiktionary.org beskrivs batikhäxa som en oattraktiv äldre kvinna som är politiskt engagerad och enligt det nätbaserade uppslagsverket Metapedia som har högerextrem profil, är definitionen av en batikhäxa: 1. Kvinna 2. Över 40. 3 Struntar i sitt utseende. Inte bra.

Sedan kommer några punkter om att hon är politiskt korrekt, särskilt inom ämnena feminism och integration. Men det är punkt 9 som är riktigt intressant: Hon är svag för dikter och SYSLÖJD. Detta särdrag i kombination med det påstådda intresset för batikfärgning är tydligen någonting dåligt?

Men hur kan de där ojämna ljusa ringarna på T-shirtar som signalerar 70-tal väcka ett sådant hat? Är det meningsfullt att ha ett skällsord som kräver att yngre generationer bildgooglar för att ens se det framför sig?

Själva sammansättningen batik – häxa, signalerar ett förakt som inte bara går att härleda från skuggiga sajter, ordet fanns långt före internet och speglar synen på traditionellt kvinnliga uttryck som textilkonst och hemslöjd och stormönstrade tyger.

För det är ganska mycket kvinnor inte får, bland annat inte åldras så det syns. Och de får inte heller vara öppet sexuella efter en viss ålder. I stället blir de med språkets hjälp ruggugglor och batikhäxor, bitterfittor och kulturtanter.

Då och då försöker någon reclaima orden, ta makten över språket och kalla sig själv kulturtant. Den svåra balansen när man blidkar kvinnohatet genom att slå på sig själv. När samhällets förakt för den åldrande kvinnan smälter samman med det egna självhatet. Ja, vad händer då?

Eller när delar av det politiska etablissemanget sjunger med i hatramsorna och legitimerar twittermobbningen? Ja, det är då man anar att kvinnoföraktet och batikhatet inte är begränsat till trollskogen.

Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista