Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Demonstration Charlottesville Virginia
Demonstration Charlottesville Virginia Foto: CHIP SOMODEVILLA

Statyer tacksamt föremål för politisk kamp

Ivan Kurilla: "Statyer tacksamt föremål för politisk kamp"
5:04 min

Både Ukraina och USA har utgjort undantag. Nu sällar de sig till länder som använder historien för att tala om dagsaktuella problem.

Efter våldsamheterna i amerikanska Charlottesville har flera amerikanska delstater beslutat att plocka ner kontroversiella monument som riskerar att bli föremål för politiska strider. I helgen kom också nyheten att man i Ukraina plockat ner den sista statyn över Vladimir Lenin.

Den ryska historikern Ivan Kurilla är professor vid Europeiska universitetet i Sankt Petersburg och har länge skrivit om kollektiva minnen och hur historien används som ett politiskt verktyg.

– Tidigare när jag talat om historiepolitik har jag alltid sagt att USA är ett utmärkt exempel på ett land som fortfarande orienterat sig mot framtiden, säger Ivan Kurilla.

Han menar att händelserna i Charlottesville visar att också USA nu börjat använda historien för att tala om samtida politik.

Detsamma gäller för Ukraina. Flera länder i Öst- och Centraleuropa har gjort sig av med den sovjetiska historien. Nu har också Ukraina gjort sig av med Lenin efter att länge låtit honom stå kvar.

Ivan Kurilla är en av flera forskare i Ryssland och Östeuropa som sysslar med det som kallas för historiepolitik och kollektiva föreställningar om historien. För det som händer i USA och Ukraina är inget nytt fenomen.

Ända sedan Sovjetunionen föll har de nya självständiga länderna arbetat hårt för att etablera en ny identitet. Det tar sig uttryck både i faktiskt lagstiftning, där vissa uttalanden eller symboler förbjuds, eller i statliga museer som är tillägnade en speciell period i historien och därmed får en särskild betydelse, eller regler för vad som ska ingå i skolans läroböcker i historia.

– Tillåter du att jag blir lite teoretisk? Jag tycker om den teoretiska konstruktion som har presenterats av den franska historikern Francois Hartog, säger Ivan Kurilla.

Enligt den franska historikern Francois Hartog befinner vi oss nu i ett nytt skede av historien. Under antiken såg man den gyllene tidsåldern i dåtiden. Man orienterade sig efter ett föreställt samhälle som en gång var. När framstegstanken sedan fick fäste började man titta åt framtiden för att hitta samma gyllene tidsålder. Samhällsbygget vilade på en tro på en bättre framtid och utopierna blev allt viktigare för att förstå människans roll i historien. Nu lever vi i den tredje tidsåldern - där nutiden är det viktigaste. Dåtid och framtid är bara verktyg som kan användas av nutidsmänniskan för att uppnå vissa saker.

På det viset kan man också förstå diskussionen om att plocka ner statyerna över general Robert E. Lee i USA och statyerna över Vladimir Lenin i Ukraina, säger Ivan Kurilla. I båda fallen har statyernas betydelse laddats om innan de tagits ner. Lenin är mer än något annat i dagens Ukraina en symbol för Ryssland och inte nödvändigtvis för den sovjetiska historien.

På samma sätt har general Robert E. Lee och andra monument över det amerikanska inbördeskriget tidigare betraktats inte bara som en symbol för rasism. De har också haft en mer neutral betydelse - minnet av amerikaner som dött i krig eller generaler som krigat förtjänstfullt, oavsett sida.

Och när en staty väl fått en ny symbolisk betydelse blir den ett tacksamt föremål för politisk kamp. Även om till exempel frågan om rasism i USA egentligen har ganska lite med själva statyerna och betydligt mer med mänskliga relationer att göra, säger Ivan Kurilla.

– Rasismen finns ju inte i statyerna, utan i relationerna mellan människor.

När man talar om kollektiva minnen är det framförallt 1900-talet man sysslar med. För bara en eller två generationer sedan betraktades samtidshistorien som alltför nära i tiden för att alls kvalificera sig som historisk forskning. Så är det inte längre. Det handlar om att 1900-talets katastrofer, krig och diktaturer var så betydelsefulla för olika länder och befolkningsgruppers identiteter, säger Ivan Kurilla.

När Ivan Kurilla ska rekommendera bra böcker som handlar om hur människor uppfattar historien är det inte något klassiskt verk av en historiker han rekommenderar. Istället lyfter han fram Luis Borges noveller, som bättre än något annat illustrerar hur flytande gränsen är mellan verklighet och fiktion.

För dagens historiker innebär den här tillvaron i nutidens nav en förnyad roll.

– Vare sig de vill det eller inte tvingas historiker idag aktivt delta i samhällsdiskussioner, för det är där deras forskning används och tolkas, säger Ivan Kurilla.

Mer om Kulturpolitik

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".