Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Andreas T Olsson i "Sufflören - en teaterviskning". Foto: Sören Vilks
Andreas T Olsson i "Sufflören - en teaterviskning". Foto: Sören Vilks
RECENSION – LITTERATUR

Virtuos bortdribbling av Andreas T Olsson

Karsten Thurfjell läser "Sista gästen" av Andreas T Olsson
2:33 min

Skådespelaren Andreas T Olsson gjorde braksuccé med sin monolog Sufflören på Dramaten. Nu romandebuterar han med Sista gästen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Det är inte så väldigt ofta man blir grundlurad som romanläsare, men det blir man här. Riktigt ordentligt, även om det bara rör sig om en liten men viktig detalj, relaterad till romanens titel, Sista gästen, som är en välbekant Lennart Jirlow-litografi av en fransk bistro på väg att stänga. Servitören moppar golvet och kocken sneglar ut i lokalen, där en ensam halvsovande gäst dröjer sig kvar vid sitt bord och sitt rödvin.

När man läst till slutet, om saknaden efter Sista gästen, så måste man helt enkelt börja om från början, för att verkligen kolla att Andreas T Olsson inte lurat läsaren med falska kort, att han påstått saker om sin huvudperson Thomas Rapp som inte är sanna.

Men det har han förstås inte. Han har redan på första raden ifrågasatt Thomas Rapps sinne för service, där han sitter strax innanför entrén på restaurang KB i Stockholm och putsar besticken, i sin fyrdelade utstyrsel, den klassiska för servitörer: vit skjorta, svarta byxor, svart väst och svart slips

Men läsa om boken vill man ändå göra redan efter några kapitel, för att i lugn och ro kunna gotta sig åt alla finesser. Det spritter i prosan av skrivarglädje, av rytm, humor och elegans - Andreas T Olsson är ju skådespelare och dramatiker - vilket gör att man så att säga högläser den tyst för sig själv, och ideligen stannar upp.

Thomas Rapps problem där på restaurang KB är att han blivit besatt av Sara och Henrik, ja förälskad kan man gott säga, i detta par i 40-årsåldern som genom sin blotta närvaro, glada konversation och kunniga sätt att beställa och äta maten är dom perfekta gästerna som höjer nivån på hela restaurangen. Och om Thomas Rapp har ett liv - lite osäkert - så är det där på restauranggolvet.

Han har en bakgrund; som litteraturvetare för att låta fiktionen fylla livet, precis som han önskar att kroglivet verkligen var som hos Lennart Jirlow. Men när han råkar läsa Raymond Queneaus Hundratusen miljarder dikter, en samling på tio sonetter, där varje versrad är skuren till remsor och alltså kan kombineras i all oändlighet, då tar det slut för Thomas Rapp som inte kan förstå att litteratur kan vara utbytbar.

Likaså får han huvudvärk av Queneaus bok Stilövningar, där en poänglös anekdot från en buss återberättas på 99 olika sätt. Men där tycks det ha börjat för Andreas T Olsson, som lika stilsäkert som Queneau cirklar kring den inledande, mycket kortfattade tidningsnotisen om en polisanmäld incident på en restaurang på Östermalm, en tragikomisk scen, vars bisarra förhistoria därmed serveras.

Mer om Litteraturrecensioner

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".