Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION – KONST

Därför är den böjda flaggstången på Sergels torg bra konst

"En nyttig tankeställare"
3:14 min
"Du gamla, du fria" av Mattias Norström
1 av 2
"Du gamla, du fria" av Mattias Norström Foto: Mårten Arndtzén/Sveriges Radio
Förklarande skylt
2 av 2
Foto: Mårten Arndtzén/Sveriges Radio

Mattias Norströms skulptur "Du gamla du fria" har väckt starka känslor sedan den placerades på Sergels torg på tisdagen. Men hur står den sig konstnärligt? Kulturnytts kritiker Mårten Arndtzén gör en analys.

Länk till Kulturnytts reportage om "Du gamla, du fria" under artikeln

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Du gamla, du fria
Plats: Sergels torg
Konstnär: Mattias Norström
Tid: t.o.m 12 september

 

– Det är svårt att skaka av sig misstanken att Kulturhuset sett en given, viral succé här. Men det behöver inte betyda att Mattias Norströms konstverk är dåligt.

Så slutsatsen blir?

– Även om konstnären inte själv använt det begreppet, vad jag vet, vill jag påstå att "Du gamla du fria" är en social skulptur, i minst lika hög utsträckning som en fysisk. Det betyder att reaktionerna är viktigare än utförandet - eller att utförandet bara är viktigt i den mån som det bidrar till reaktionerna. Lite som Lars Vilks rondellhund, som ju också utgick från en kränkning av en helig symbol.

– Men att ett verk lyckas provocera betyder ju inte heller att det per automatik är intressant, konstnärligt.

Och i det här fallet?

– Det som gör Norströms flaggstång intressant är ju att den är så öppen för tolkningar. Och att ingen tolkning riktigt fäster så bra att den slår ut alla andra tolkningar.

Det får du utveckla?

– Den omedelbara, oreflekterade tolkningen är nog att det är ett anti-nationalistiskt verk, lite som Carl Johan De Geers berömda "Skända flaggan" från 60-talet. Men jämfört med den är ju detta en högst beskedlig provokation, i så fall. Mattias Norström hade ju kunnat lägga den på marken så att folk trampade på den istället, tex. Eller bränna upp den eller vad som helst. Den här gesten framstår snarare som lite melankolisk, och allt annat än slutgiltig.

Hur menar du?

– Så länge flaggan bara slokar kan den ju resa på sig igen. Och det är ju en ganska bra bild av hur somliga nationalister uppfattar läget i landet: att Sverige dignar under invandring och mångkultur och behöver räta på ryggen och ta upp kampen med dom här farorna. Vilket på sätt och vis är en rimligare tolkning än den anti-nationalistiska: den passar verkets symboliska utformning bättre.

– Problemet med en sådan tolkning är ju att man, som nationalist, då måste acceptera en - visserligen mild, men dock - kränkning av det man håller heligt, för att kunna göra den till sin. Dessutom finns ju alltid misstanken där att konstnären egentligen menar något annat -en fullt rimlig misstanke då nationalism inte är någon utbredd hållning i konstkretsar.

Så vad blir din tolkning?

– Det är ju precis det här som är kvaliteten i det här verket: att alla tolkningar liksom rinner av det. Det väcker alla dessa känslor men om man tänker efter så blir det väldigt oklart vad man egentligen ska vara arg på. Vilket kan vara en nyttig tankeställare i dagens aggressiva debattklimat - placerad mitt i svensk demokratis symboliska hjärta, Sergels torg.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".