Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Konst skapar mening för patienter inom psykiatrin

Publicerat måndag 4 september 2017 kl 08.34
"Ett rum för kreativa tankar"
11 min
Konstverk signerat Eve, en av deltagarna i Sahlgrenskas konstateljé
1 av 6
Konstverk signerat Eve, en av deltagarna i Sahlgrenskas konstateljé Foto: SR
Konstnären och curatorn Stefan Karlsson driver konstateljén på Sahlgrenska sjukhusets psykiatri
2 av 6
Konstnären och curatorn Stefan Karlsson driver konstateljén på Sahlgrenska sjukhusets psykiatri
Konstnären och curatorn Stefan Karlsson driver konstateljén på Sahlgrenskas sjukhusets psykiatri.
3 av 6
Konstnären och curatorn Stefan Karlsson driver konstateljén på Sahlgrenskas sjukhusets psykiatri. Foto: SR
Eve är en av deltagarna i Sahlgrenskas psykiatri
4 av 6
Eve är en av deltagarna i Sahlgrenskas psykiatri
"Vi ska inte snåla på materialet", säger Stefan Karlsson på Sahlgrenskas konstateljé
5 av 6
"Vi ska inte snåla på materialet", säger Stefan Karlsson på Sahlgrenskas konstateljé
Bild från Sahlgrenskas konstateljé
6 av 6
Bild från Sahlgrenskas konstateljé

Konstnärlig verksamhet är idag relativt ovanligt inom den svenska slutenpsykiatrin. Till skillnad mot 1970- och 80-talet då det mer vanligt förekommande. Men på Sahlgrenskas sjukhuset psykiatri i Göteborg finns sedan årsskiftet en konstateljé som drivs av konstnären och curatorn Stefan Karlsson.

Stefan Karlsson visar vägen ner till konstateljén som ligger i ett rum i kulvertarna under den byggnad som rymmer avdelningarna 80, 81, 82 och 86 på Sahlgrenskas psykiatri.

– Det här rummet här, den här ateljén, upplever jag mer som ett slags oas, ett rum för kreativa tankar. För vi bedriver ju ingen terapi här nere, utan vi ville skapa ett fritt rum för fria tankar, inom psykiatrin.

Kulvertarna där vi befinner oss fortsätter i ett labyrintliknande under hela sjukhusområdet. Lite kusligt är det allt i den gamla källaren med sina kala hårda väggar och lysrörsbelysning, men när Stefan Karlsson Öppnar dörren till konstateljén flödar ljuset in från stora fönster uppe vid taket och väggarna täcks av bilder och målningar gjorda av patienter som har vårdats på avdelningen under längre och kortare tid. Stefan Karlsson är alltså inte bara konstnär och curator, han är också undersköterska och har länge jobbat extra psykiatrin och han har länge sett behovet av en mer uppstyrd verksamhet för konstnärligt skapande.

– Jag upplevde ju själv jag när jag jobbar inom psykiatrin på avdelningar att det är ju inte mycket att göra på avdelningarna, utan det är ganska stillastående. Och innan jag startade ateljén här så satt jag ofta och målade med patienter, både på Östras psykiatri och Sahlgrenskas psykiatri. Med väldigt lite material och det var alltid att vi skulle spara på materialet och det var pärlplattor och lite tuschpennor och det var liksom ingenting riktigt att ta tag i så.  Så jag kände att vi skulle ha mer material och lägga mer tid på konst.

Stefan Karlsson tog tag i saken och ansökte tillsammans med sina närmsta chefer, Karin Ohlander och Jill Bjurgren, om finansiering för ett år av Västra Götalandsregionens kulturnämnd. Det ledde till att projektet kunde sjösättas och nu har konstateljén öppen mellan klockan 13 och 19 på tisdagar och torsdagar. Men drömmen om en konstateljé har Stefan Karlsson burit med sig ända sedan han på 1970-talet jobbade på Lillhagens mentalsjukhus i Göteborg där man inte bara hade stora kon staljéer för de intagna – man drev även gemensamma projekt och höll utställningar. Dessutom gjorde patienterna tillsammans stora väggmålningar i kulvertarna.

– Det var fantastiskt. Den verksamheten som de hade där just i konstateljén. De hade ju keramik och skulptur. Det var stort, det var väldigt stort, kultur och konst. Jag blev väldigt fascinerad av det. Jag kommer ihåg att jag var nere i med patienter redan då i ateljéerna där.  Och samtidigt med det har jag alltid haft ett intresse för kreativitet och psykisk hälsa och varit fascinerade av Hill och Josefson och läst om Van Gogh och allt det där när j ag var yngre. Så det har följt med mig, ett speciellt intresse för sjukdom och konst.

En av de som har deltagit i konstprojektet på Sahlgrenskas psykiatri är 29-åriga Eve från Kanada. Hon läser arkitektutbildningen på Chalmers, men senaste tiden har hon varit sjukskriven då hon sedan flera år tampas med depression som periodvis leder till att hon behöver vårdas på sjukhus. Nu senast var hon på Sahlgrenska i en månad och då blev konstateljén ett välkommet avbrott.

– Jag kommer ihåg första gången jag kom hit. Jag hade en väldigt dålig dag. Men när jag kom hit var det oerhört trevlig att bara sitta ner, det var en mycket ljus och färgstark plats. Och det gör att tiden flyter iväg och du slutar så småningom tänka på allt jobbigt. Istället kan du njuta av tystnaden och lugnet. Och att skapa konst gör att du mår bättre.

 Eve upplever att livet på en sluten avdelning kan bli väldigt långsamt, innebära mycket väntan och att vara under personalens uppsikt. Dessutom bidrar inte den tysta sjukhusmiljön direkt till ökad trivsel och avdelningen var liten och trång, berättar Eve. Men när hon kom ner i konstateljén stod radion på och spelade musik och atmosfären var en helt annat. Det gjorde att hon kunde gå upp i skapandet och släppa alla tunga tankar för en stund.

– Här kan alla, även om de går igenom något väldigt tungt, pausa och fokusera på något annat. Så det handlar om att släppa taget om det jobbiga, vilket jag tyckte var väldigt värdefullt. Men sen är Stefan också väldigt uppmuntrande, han har många inspirerade böcker som hjälper personer som har fastnat och inte vet vad de ska måla. Och om du håller på med något så uppmuntrar han dig, vilket är oerhört bra.  

Elisabeth Punzi år psykolog och lektor i psykologi på Göteborgs Universitet. Förutom att hon själv har en bakgrund som musiker har hon i sin forskning ägnat sig åt att studera hur konst, skrivande och annan kreativt skapande kan hjälpa personer som lider av psykisk ohälsa. Och hon betonar framför allt vikten av att den här typen av projekt handlar om just konstnärligt skapande och inte terapi.

– Det är inte riktigt samma sak, för att i konstterapi, som givetvis kan vara jättebra också, är et ett väldigt tydligt fokus på att du ska använda konst eller poesi eller vad det nu kan vara, som ett sätt att förstå sina känslor, förstå sina reaktioner och uttrycka sina erfarenheter av vad det nu kan ha varit. Och det kan vara jättebra, men det kan också vara väldigt bra att få ett tillfälle att faktiskt få lov att vila från allt det här som handlar om att man ska rannsaka sig själv och analysera sina känslor och sina erfarenheter. Nu skojar jag lite, men människor som har ett psykiskt lidande blir ju ständigt påminda om sina tillkortakommanden. Och att då när man är inlagd, och de blir man ju inte för inte utan då har man ju ett lidande, att då få ha ett rum och en verksamhet där det inte är fokus på det utan får göra öppna skapande verksamheter, som i det här fallet att får måla fritt, och det finns en etablerad konstnär som kan hjälpa en om man vill ha tips om tekniker, eller bara vräka färg.  

Elisabeth Punzi menar att värdet i den här typen av kreativa processer ligger i att den som går in i det inte vet vad det ska bli i slutändan, att det kan räcka med att man vet att det finns något som man vill uttrycka, och att man vågar ge sig hän åt det.

Och att just erfarenheten av att kanske har ha hamnat i ett konstnärligt flöde, det som kallas flow, kan skapa en känsla av meningsfullhet och på sätt kan vara läkande i sig.

Inte minst kan det bygga en tillit hos patienten, av känslan av att faktiskt ha lyckats skapa något efter att kanske ha levt med känslan av misslyckanden länge.  Dessutom finns så klart möjligheten att i konsten uttrycka något som känns svårt utan att vara styrd. Därför är det viktigt att skapa utrymme för den konstnärliga processer, menar Elisabeth Punzi. 

– Det blir ju väldigt intressant, för det blir också ett annorlunda närmade mot människor som är i psykiatrin, mot vad vi är vana vid i dag där vi går allt mer mot ett väldigt strukturerat, standsardiserat bemötande och insatser. Du får en diagnos, skit samma vem du är, vad du har för förmågor och vad du har för erfarenheter och social situation, och sen är det den diagnosen vi ska behandla. Här går man mot ett helt annat håll och öppnar upp för former av meningsskapande för människor, även om de har ett psykologiskt lidande.

 Även Stefan Karlsson betonar vikten av att vara prestigelös och att gå in i konsten med ett öppet sinne.

– Ofta möter jag patienter som kommer ner hit som säger jag kan inte ens dra ett rakt streck. Då brukar jag säga vad bra, det kan inte jag heller. Och då börjar vi prata om att man inte behöver kunna dra ett rakt streck. Man behöver liksom inte ha målat eller tecknat innan. Det är ju också en del av att vi har så mycket färg, varför vi har så mycket material. Vi ska inte spara på materialet. Vi ska värka på med färg och det behöver inte föreställa någonting. Det viktiga är processen. Inte resultatet.

Stefan Karlsson har även ambitionen att patienterna, efter utskrivning ska ha fått med sig verktyg att kanske hantera sin ångest eller sina känslor. Vi ger dem med än bara mediciner, konstaterar han. Och för Eve som genom Stefan har sålt ett av sina verk fick på så sätt pengar att köpa konstnärsmaterial har nu efter utskrivning fortsatt med målandet. 

– Jag lyckades använda pengar som jag fick efter att ha sålt ett verk till att köpa ett stafli, några dukar, färg och penslar. Därför har jag nu en trevlig ateljé hemma. Så jag är lyckligt lottad, antar jag.

Hanna Jedvik 
hanna.jedvik@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".