Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i en industrilokal. Giftig rök sprider sig österut mot Giraffens köpcentrum. Alla som befinner sig i området bör bege sig därifrån. Boende i området uppmanas att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Kalmar.
(Publicerat idag kl 17.16)

Ryska filmer väcker ont blod

Uppdaterat onsdag 11 oktober 2017 kl 14.04
Publicerat onsdag 11 oktober 2017 kl 06.09
P1 Kultur: Så blev rysk film ett verktyg i den politiska debatten
(11 min)
Alexei Uchitels film "Matilda".
Alexei Uchitels film "Matilda". Foto: Pavel Golovkin

Den ryska storfilmen "Matilda" om den siste tsaren Nikolaj II, som snart gåt upp på ryska biografer, är bara en av flera filmer som blivit kontroversiella i Ryssland de senaste åren. Kulturredaktionens Fredrik Wadström kommenterar i P1 Kultur.

Hör ett kortare reportage om turerna kring "Matilda" under artikeln

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Kulturnytts Morris Wikström ringde upp Anton Dolin, chefredaktör på den anrika ryska tidskriften Filmkonst för att förstå varför just film väcker sådant liv i Ryssland.

– Det första man måste förstå är att rysk film under flera år var underfinansierad. Men de senaste åren har pengarna i industrin ökat - det betyder att det är fler som vill vara med och säga något om vilka filmer som spelas in.

– Allt fler vill investera i rysk film. Både privata och statliga investeringar har strömmat in. Då blir film också en angelägenhet för fler, säger Anton Dolin.

Kontroverserna runt Aleksei Utjitels film "Matilda" har pågått i över ett år och nu kulminerat. Radikala ortodoxa grupper menar att filmen förolämpar deras trosuppfattning eftersom den sista tsaren Nikolaj II, som är helgonförklarad av den rysk-ortodoxa kyrkan, porträtteras med en älskarinna.

Biografer vägrar visa den på grund av som man säger säkerhetsskäl, och regissören har blivit hotad med en rättsprocess av dumapolitiker.

Men "Matilda" är inte den enda filmen som väckt ont blod i Ryssland de senaste åren.

Också Andrej Zvjagintsevs oscarsvinnare "Leviathan" fick hård kritik i ryska offentligheten.

Och förra hösten kritiserades Kirill Serebrennikovs film "Utjenik", som porträtterade en skolelev som blir alltmer radikal i sin kristna tro, och till slut lyckas få med sig hela skolledningen. Just Serebrennikov greps ett år senare, misstänkt för förskingring av statlig egendom - ett gripande som många menade var politiskt motiverat.

Gemensamt för filmerna är att de kritiserar den rysk-ortodoxa kyrkans ställning på olika sätt. Det är kontroversiellt i Ryssland, där kyrkan fått en allt starkare ställning i samhället. Men Anton Dolin menar att kontroverserna också handlar om att film blivit en viktig sak för den ryska kulturministern Vladimir Medinskij. Film har fått en särställning i rysk kulturpolitik - till exempel utsågs 2016 till filmens år i Ryssland.

På så vis har film blivit indraget i en mycket större fråga som handlar om vilken identitet Ryssland egentligen har och hur man ska förhålla sig till det förflutna. Den offentliga statspåbjudna ideologin är inte entydig. Det gör det svårt också för regimlojala regissörer att veta vad som är tillåtet att säga i offentligheten.

För det är inte så att kontroverserna bara uppstått kring för makten misshagliga regissörer. Aleksej Utjitel, regissören till Matilda, var en av de kulturutövare som offentligt stödde annekteringen av Krim. Kirill Serebrennikov gjorde det inte - men nu är båda två indragna i hätska konflikter.

– Eftersom vi inte själva är säkra på hur vi förhåller oss till vårt förflutna är det osäkert att berätta om historiska händelser, vilka det än må vara, säger Anton Dolin.

Betyder då de här konflikterna att film blivit mer intressant för en större allmänhet i Ryssland? Inte alls säkert, säger Anton Dolin. Antalet debattörer är större än antalet besökare - också det ett tecken på att filmens roll framförallt är symbolisk när den ryska offentliga diskussionen tar fart.

– Om man tittar på antal biobesök och hur många som faktiskt tittar på filmerna, så tror jag inte att filmen har blivit viktigare som konstform.

Hör Fredrik Wadström kommentera utvecklingen i ljudlänken ovan

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".