Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION - OPERA

Turandot som smekning och örfil

Per Feltzin: "Musikaliskt är det tätt, dramatiskt och pucciniskt."
1:49 min
TURANDOT
1 av 2
TURANDOT
TURANDOT: Viva Östervall Lyngbrant (unga Turandot)
2 av 2
TURANDOT: Viva Östervall Lyngbrant (lilla Turandot) Foto: Mats Bäcker

Folkoperan i Stockholm sätter upp Puccinis Turandot. Det är en välkänd saga om en prinsessa som ska välja sin blivande man via tre gåtor. Men den är öppen för tolkningar...

Hör även P1 Kulturs samtal med Per Feltzin om Turandot - ljudlänk under texten.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Verk: Turandot
Plats: Folkoperan i Stockholm
Tonsättare: Giacomo Puccini
Regi: Mellika Melouani Melani
Musikalisk ledning: Marit Strindlund, Alice Farnham
Scenografi: Hanna Reidmar
Medverkande: AnnLouice Lögdlund, Åsa Thyllman, Mathias Zachariassen, Kjetil Støa, Henriikka Gröndahl, Markus Schwartz m. fl.
Spelperiod: tom 26 november 2017

Det finns scener som jag önskar att jag sluppit se och det finns scener jag aldrig kommer att glömma.

Scenen med ämbetsmännen Ping, Pang och Pong, som ska vara rolig, är en förolämpning mot publik, sångare och de figuranter som har plastbröst och ansikten. De är på en bar i Thailand och dricker sig fulla och man bryr sig inte ett dugg om vad de gör.

Men. Regissören Mellika Melouani Melani har valt en flicka som får gestalta Turandots inre lilla barn. Fascinerande. Hon får visa att hon i sin barndom blivit utsatt för övergrepp. Därför har hon blivit den isdrottning som hon anses vara. I operan sjunger Turandot för första gången efter femtio minuter. Man brukar se henne i en kort scen först. Här ser man i stället en vild ljushårig elvaåring som med karatesparkar och hugg mot alla försvarar sig mot männen.

Och skriker.

Det är alltså en oerhört märklig föreställning som sågar sönder sig själv på sätt och vis. Det är ju en saga och spelar man operan som en sådan, går man med på vissa konstigheter. Det är sällan man förstår varför Calaf blir så våldsamt förälskad i Turandot. Men när man spelar operan realistiskt, som här, fattar man verkligen ingenting många gånger.

De säger i förhand att uppsättningen ska handla om begäret, men det syns inte alls - bara våldet, aggressionen.

Musikaliskt är det tätt, dramatiskt och pucciniskt trots den reducerade orkestern man har tillgång till här. I den lilla salongen räcker det och när dirigenten Marit Strindlund och sopranen AnnLouice Lögdlund hittar varandra ökar hjärtfrekvensen.

Folkoperan använder sig av två sångarlag och det här är en recension av det första laget. Onsdag 20 september sjunger det andra och då hörs den unge norske tenoren Kjetil Skøa som Calaf och sopranen Åsa Thyllman som Turandot. Därefter varvar man de olika lagen.

Lilla Turandot spelas av Viva Östervall Lyngbrant (premiären), Mira Blommé Stahlhammer och Estelle Moutou Wikenfors

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".