Harry Dean Stanton.
Harry Dean Stanton. Foto: Chris Pizzello/TT.

Harry Dean Stanton var en mästare på melankoli

Emma Engström minns Harry Dean Stanton
2:00 min

I fredags dog skådespelaren Harry Dean Stanton, 91, mest känd för sina roller i Wim Wenders "Paris, Texas" och "Alien". Kulturnytt Emma Engström minns en karaktärsskådespelare som mer än någon annan gestaltat melankoli.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Vissa människor föds fårade, som om det där att bara komma till världen sätter djupa spår. En sån var Harry Dean Stanton, skådespelaren som föddes 1926. Före den stora depressionen, samma år som polarforskaren Roald Amundsen flög till Alaska i ett luftskepp.

91 år senare sitter han på en parkbänk och tittar upp i trädkronorna, i rollen som Carl i serien "Twin Peaks", och kameran kommer nära och vi ser just den där blicken som har varit Harry Dean Stantons gåva till filmpubliken sedan han slog igenom brett i Wim Wenders film "Paris, Texas" 1984.

En varm men melankolisk blick som säger: visst vi ska alla dö, och visst det gör förbaskat ont, men även det kommer att passera.

Harry Dean Stanton började sin skådespelarbana med biroller som cowboys och en och annan skurk. Men efter 80-talet spelade han ofta roller som låg vid sidan av det traditionellt manliga. Ofta lite kantstötta, lätt hunsade, som lät livet hända dem.

Det gällde såväl om han spelade besättningsman i science fiction-filmen "Alien" (1979) eller privatdetektiv i "Wild at heart" (1990). Och han fyllde dem med mening, och gjorde minsta biroll minnesvärd.

Men för mig kommer Harry Dean Stanton för evigt att vara den där snälla pappan i "Pretty in pink" från 1986. En ensamstående medelålders man som trots sin depression håller sin tonårsdotters hand. Fixar en knallrosa balklänning åt henne. Gör sitt bästa, även om livet gör ont.

Mer om Film/TV

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".