Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
RECENSION:TEATER

När "det svarta vattnet" stillnar och värker

Publicerat tisdag 19 september 2017 kl 12.02
Jenny Teleman: "På gränsen till hurtigt"
2:47 min
Ur Det svarta vattnet. Malmö Stadsteater
Ur Det svarta vattnet. Malmö Stadsteater Foto: Emmalisa Pauly

Vad är redan färdigt en sommarnatt när du är mycket ung? En av Europas mest omsusade dramatiker spelas just nu i Malmö, och han undrar det.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Det svarta vattnet
Av: Roland Schimmelpfennig
Översättning: Ulf Peter Hallberg
Regi:
Martin Rosengardten
Medverkande:
Magdalena Eshaya, Josefin Iziamo, Karin Lithman, Ossi Niskala mfl
Scen: Malmö Stadsteater, Intiman

I en intervju med Roland Schimmelpfennig, en av Europas mest omsusade dramatiker, ställs frågan: "Hur kan du vara så produktiv?"
Ser man den svenska urpremiären av hans "Det svarta vattnet" kunde ett svar bli: Välj en redan bekräftad konflikt.

Här finns den inom en grupp stora berlinska barn med mycket olika klassbakgrund. De tillbringar en förtrollad natt, kanske en hel sommar, kanske en hel tonårstid, vid en kvällsmörk badplats.
Tjugo år senare har de vandrat sina olika, redan utstakade stigar. En blir snart minister, en är för alltid snabbköpskassörska.

Vemodet får lite svårt med luften bland shotsbrickorna, låtsasnattbussen och den ständigt närvarande kollektivrösten.

Vemod över det förutsägbara, det nog ändå troliga, det realistiska, som varje ung människa står lika frågande inför är det svidande temat

Här också omkramat av en väldigt utåtriktad uppsättning, och text i tredje person.

"Ska vi hoppa i, säger Frank till Leya" är någons replik, en annans "Och sen dyker de ner i det svarta vattnet fyllt av stjärnor". Att någon berättar vad andra gör, blir gemenskap: Vi är alla, alla är vi.

Men den grammatiken kunde också getts till en enda luttrad röst: "Nu ska jag berätta om om Frank och Leya och Cynthia och de andra, en gammal saga om en ung kärlek och det sociala arvet." Så hade pjäsen kunnat spelas när man tänker efter.

 Nu är det i stället en stor energisk ensemble, den välklippta texten och viss övertändning. På gränsen till hurtigt pingpongas temat mellan två tidslager och några nyckelplatser: kebaberiet, baren, badplatsen, det medelålders hemmet. Ibland är det roligt men vemodet får svårt med luften bland shotsbrickorna, låtsasnattbussen och den ständigt närvarande kollektivrösten.

Våta rester av ett nattbad, omöjliga att släta ut får äntligen fatt i det som ska förstås

 Så plötsligt tystnar alla. Och massor av vatten och blött papper, omöjligt upplöst papper, ohanterligt, geggigt och försvinnande, tar över scenen och gestalterna. Dessa våta rester av ett nattbad, omöjliga att släta ut får äntligen fatt i det som ska förstås.

Så kort den är den där stunden i livet är när allt är möjligt, så lång den är den där stunden då allt inte längre är det.

 

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".