Författaren Kim Leine.
Kim Leine. Foto: Robin Skjoldborg.
RECENSION - LITTERATUR

Blytung och mästerlig berättarkonst

Mia Gerdin: "Avgrunden är en storslagen roman"
2:16 min

Den danske författaren Kim Leine som fick Nordiska Rådets litteraturpris 2013 för "Profeterna vid Evighetsfjorden", kommer nu ut på svenska med sin femte roman, "Avgrunden".

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Avgrunden
Originaltitel: Afgrunden
Författare: Kim Leine
Översättare: Urban Andersson

Avgrunden är en storslagen roman - det är lika bra att säga det med en gång - som sträcker sig ut i mellankrigstidens Europa och som på ett registrerande, nästan lakoniskt vis skildrar de märkliga motsägelser som vi människor består av.

Den inre avgrund som skapas hos de båda bröderna stavas avtrubbning

Boken handlar om de danska tvillingbröderna Ib och Kaj Gottlieb som slåss i Finska inbördeskriget 1918 på den vita sidan i general Mannerheims armé, och som båda dör 26 år senare, inom ett och samma dygn, då som medlemmar i danska motståndsrörelsen.

Som unga frivilliga i det finska inbördeskriget både bevittnar och medverkar de till att människor förnedras och våldtas, och att utmärglade fångar avrättas i grusgropar eller skjuts i ryggen under så kallade flyktförsök.
Den inre avgrund som skapas hos de båda bröderna stavas avtrubbning; att inte riktigt bry sig vad som händer med det egna livet eller andras.

Kim Leine kan som få andra författare skildra just smutsen, skiten och liderligheten

Ib säger i boken att "han skulle vilja vara modern, en bensindriven maskin, utan nervsystem och onda drömmar, men han känner sig djupt förankrad i det förflutnas smuts och lort."
Kim Leine kan som få andra författare skildra just smutsen, skiten och liderligheten som vår modernitet vilar på. Det är svett, urin och andra kroppsvätskor och fräna lukter av alkohol och spya.

Redan i sin första, mycket fascinerande och självbiografiska roman Kalak spände Leine en lina mellan liderlighetens bökiga stia och drömmen om det försonande ljuset. Han väjer aldrig för det obehagliga. Människor är inte alltid sympatiska.

Kim Leines människokännedom och berättarkonst som här flödar över sidorna innehåller ett myller av detaljer, från ett gråkallt fångläger utanför Tammerfors eller en tidningsredaktion i Köpenhamn där "larmande Remingtonskrivmaskiner utkämpar frontstrider med nästa deadline". Dofter och ljud från gator och trappuppgångar stiger upp ur texten. Och Leine blir aldrig sentimental.

I denna blytunga, mästerligt berättade historia finns en hårdkokt humor som behövs för att göra både historien och livet uthärdligt. Storslaget - sa jag det?

 

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".