Elisabeth Moss som Detective Robin Griffin.
Elisabeth Moss som Detective Robin Griffin. Foto: SVT

Top of the Lake: China Girl – En studie i moderskap och galna kvinnor

Nina Asarnoj: "En krigshistoria om de slag som kan försiggå i en kvinnokropp"
8:38 min

Jane Campion är tillbaka med säsong två av Top of the Lake, även denna gång med Elisabeth Moss i huvudrollen som Detective Robin Griffin.

Kommentar/analys: Detta är en kommenterande publicering. Sveriges Radio är oberoende och agerar inte i något politiskt partis, intresseorganisations eller företags intresse.

Det är lika bra att säga det direkt. Jane Campions miniserie ”Top of the lake” handlar mer om att försätta sig i ett tillstånd än någon sorts realism. ”Top of the lake” har formen av en polisserie men den är något helt annat.

I säsong ett är det enkelt, den utspelas i den laglösa staden Laketop på Nya Zeeland, ett hillbilly-samhälle av korrumperade poliser, tillverkning av metaamfetamin, incest och gruppvåldtäkter. Där skapar själva landskapet av höga blåa berg och iskallt smältvatten en suggestiv mix av vildmark och ondska.

I den nya säsongen ”Top of the lake: China Girl” är miljön storstaden Sydney i Australien. Där är ramen mer realistisk, kontorshus, gator och betong, men det som sker är lika skruvat. Det blir bara lite svårare den här gången, att försätta sig i den Twin Peaks-inspirerade trans som Jane Campion så gärna vill framkalla.

Även Detective Robin Griffin är förändrad. Omplanterad i polishuset i Sydney har hon bytt de privata nedhasade trikåtröjorna och parkasen i Laketop, New Zeeland, mot något marinblått uniformsliknande. Hon är äldre, mer formell, argare, och den mer sårbara, skadade och flickaktiga person vi såg i första säsongen, har hon kapslat in.

Hon drömmer mardrömmar på nätterna och skriker så grannarna vaknar, men mörkar och låtsas att hon är ok. Skådespelaren Elisabeth Moss har sagt i intervjuer att hon inte skulle ha tagit jobbet med säsong 2 om inte rollfiguren hade förändrats. Det som intresserade henne var att karaktären Robin Griffin var ännu mer fucked up nu, och befann sig på en ännu mörkare plats…

Det är något som på sätt och vis förändrar hela filmhistorien, det här Jane Campion gör genom att låta en kvinnas gravida kropp bli spelplatsen för ett brott.

Ultraljudsbilderna på den tolvåriga Tuis graviditet i säsong 1 av Top of the Lake. Det både naturliga och naturvidriga i att det växer ett barn i ett barn. Ett mirakel och en mardröm i en och samma bild. Och hur flickan själv inte förstår hur barnet kommit dit. Kroppen liksom frikopplad från människans vilja.

Och även säsong 2, China Girl, kretsar kring gravideter, tickande klockor på olika sätt. Är det då att Jane Campion upprepar sig, tjatar om sin intrig, eller är det något hon försöker säga oss? Frågan är bara vad?

Redan i andra säsongens förtexter slår Jane Campion fast att den kommer att handla om reproduktion. I något slags animerad akvarellteknik simmar en spermie mot ett runt lysande ägg och när de sammansmälter uppstår ett ljusfenomen, en förhöjd energinivå, ett elektiskt ögonblick och en människa blir till eller inte. För barnlöshet är något som också genomsyrar den nya säsongen.

Det är så många aspekter på ämnet i manuset till Top of the Lake: China Girl, att intrigen och skådespelarna riskerar att förvandlas till en exempelsamling. Nicole Kidmans rollfigur har till exempel adopterat sin dotter. Och det finns hela tiden biografiska kopplingar och privata undertexter genom berättelsen.

Jane Campion har avslöjat i en intervju att hon inte vågade erbjuda Nicole Kidman en roll i serien eftersom Kidman själv både adopterat två barn och senare i livet fått ytterligare två, varav det ena via en surrogatmamma. Att det var för känsligt att ens närma sig henne, helt enkelt. Men sedan var det Nicole Kidman som bad om jobb.

Nicole Kidman spelar Julia, en högintelligent akademiker som övergett sitt bekväma kärnfamiljsliv för att leva lesbiskt. Hon är full av politik och teori men kan inte relatera till den 17-åriga adopterade dottern Mary. Och som om inte trådarna i denna intrigväv vore komplicerade nog, spelas denna dotter Mary av Jane Campions egen dotter Alice Englert. Liv och dikt sammansmälter här i miniserieformat.

Top of the Lake: China Girl handlar om prostitution, våldtäkt, surrogatmödraskap, IVF, barnlöshet, missfall och adoption. Det är som om serien utgör ett slags krigshistoria eller förteckning över de slag som kan försiggå i en kvinnokropp. Den unga döda thailändska kvinna som utgör gåtfullt centrum i säsong nummer två, är ju både brottsoffer och brottsplats på en och samma gång.

”Top of the lake” kryllar av galna kvinnor, mödrar och döttrar, barnlösa och gravida, unga och gamla. Men det handlar inte om något slags enkönat paradis eller om Jane Campions heliga syn på den kvinnliga mystiken. Hon är ett stort fan av Stieg Larsson, deckarförfattaren, som hon menar skapat utrymme för komplexa kvinnoroller. Och det är där någonstans jag tror hon befinner sig. I ett filmrum där hon fortfarande efter 24 år är den enda kvinnliga regissör som fått en Guldpalm i Cannes.

Det är en realitet att kvinnors erfarenheter inte speglas på film i samma utsträckning som mäns. Men det betyder inte att Jane Campion förespråkar något blomstersmyckat paradis med dansande, födande, kreativa kvinnor, varken på film eller någon annanstans. Det är hon alldeles för rolig för.

I säsong ett av Top of the lake spelar Holly Hunter - med långt grått hår och mittbena - en ofrivilligt utvald guru som fått ett gäng sökande kvinnor på halsen. För övrigt påtagligt bildlik Jane Campion själv. GJ som Holly Hunters rollfigur kallas, är befriande aggressiv i denna kvinnliga geggamoja av bittra, åldrade flummare och skriker bara WAKE UP när kollektivet sitter och mediterar. Däremellan sitter hon tyst och googlar på flygresor till Island för att slippa ifrån de galna häxorna, som hon kallar dem… Att göra film om kvinnliga erfarenheter innebär inte att man gillar dem.

Mer om Film/TV

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".