Jenny Teleman Foto: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Kulturkrönikan: Stackars pappa!

Jenny Teleman "Jag är på jobbet, jag är på jobbet, jag är på jobbet"
3:17 min

Vad vill hon ha, flickan som är så arg? Inte duger jägaren, inte vargen inte familjeförsörjaren. Det är hårt att vara man just nu i teatersalongen, fast längtan efter honom består.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

 Oj stackars, stackars pappa. Pappa vargen. Pappa "gå och jobba". Pappa "skydda", "skjuta", "fiska", "bygga", "hjälpa". Stackars pappa konstnären. Han som berättar om förr då flickan inte var så sur. Stackars friluftspappa. Som älskar genom att fylla frysen med fisk.

Alla får dom skäll.
För flickan är väldigt arg just nu.

Ett hakkors i ena handen en antikapitalistslogan i den andra, en binda mellan låren, en plyschfitta runt halsen och tre olika luvor.

På unga Dramaten spelas Flickland - det nya normala, en skilsmässohistoria för barn. Där är pappa en genomskinlig ballongvarelse. En hinna av rynkiga plastbubblor bara i hatt och portfölj.

I Rödluvan upprättelsen på Moment:Teater sitter flickan med ett hakkors i ena handen en antikapitalistslogan i den andra, en mensbinda mellan låren, en plyschfitta runt halsen och tre olika luvor.

Men om man är en lite feministläsningsmatt pappa och känner #inteallapappor. Och "Varför ska jag hånas när jag bidrar till kulturbudgeten?" Och "Tänk om man vände på det och bytte ut "pappa" mot...tja ...mamma? Då skulle det ta hus i helv... stilla dig då en sekund och se den brinnande pappalängtan i flickans öga. Vad vill hon?

Hör HELA kulturkrönikan i ljudlänken ovan. Radio är roligast för örat.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".