Frida Österberg
Frida Österberg som Carmen på Uppsala Stadsteater. (Beskuren) Foto: Sebastian Pircher
RECENSION - OPERA

Carmen - brutalt fascinerande på Uppsala Stadsteater

Per Feltzin: "Jag sitter på spänn med stora uppspärrade ögon."
3:16 min

Världens mest spelade opera Carmen som både teater och musikdramatik - ja, det är vad Uppsala Stadsteater premiärvisade i helgen.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: Carmen
Musik: Georges Bizet
Regi och bearbetning: Anna Bergmann
Musikansvarig: Tobias Schwencke
Kapellmästare/musiker: Mikael Augustsson
Medverkande: Frida Österberg, Thomas Volle, Daniel Engman m fl
Spelas tom: 17 november 2017.

Det är en fascinerande brutal Carmen - som opera totalt sönderslagen och ihopsatt som en trasdocka. 

Men man har en magnetisk och illusionslös Frida Österberg i huvudrollen. Hon är både opera- och teaterutbildad och det märks, hon har total kontroll över alla uttrycksmedel, vågar skita ner sången och laddar varje rörelse med mer än det vi bara ser.

Det är alltså sex musiker som spelar opera, kabaré, lite rock, och teatermusik. Dessutom finns ambient musik som sveper in hela föreställningen i en drömsk atmosfär. Tobias Schwencke, Heiko Schnurpel och kapellmästaren Mikael Augustsson ska hyllas.

Men trots att man skruvat av, i, på och upp den här berättelsen håller man ändå ihop den, dramatiken har en riktning. Det är fortfarande den utåtriktade Carmen som möter den timide Don José som sedan får konkurrens av tjurfäktaren Escamillo.

Det är den såriga, skarpa berättelsen om kärlekens villkor - om vem som får ta tag i den och vem som inte får, inte borde. Alla vill ha den, och i den här destruktiviteten så bryr sig ingen om konsekvenserna. Det är mycket tydligt på Uppsala Stadsteater när tyska Anna Bergmann regisserar.

Men uppsättningen inleds mystiskt, det är som att se på en stumfilm. Eftersom de är just stumma i början och sen talar eller sjunger på franska ibland har man textmaskin, men den är helt fel satt så de första bänkarna ser den inte. De många och långa slagmålsscenerna är mycket autentiska men tyvärr utdragna. Efter två slag har man sett nog.

Men utöver det. När Don Josés intensive tenor Thomas Volle går itu, Escamillos Daniel Engman beter sig osedvanligt drygt och Micaelas Emilie Wallberg, alltså Don Josés fästmö, som i vanliga fall bara är blid och söt, här är en sorts madonna och hora med aggressioner... ja då tätnar allt och jag sitter på spänn med stora uppspärrade ögon. Ända fram till det riktigt otäckt gestaltade slutet.

Extra info:
Översättning sångtexter:
Ulricha Johnson
Grundöversättning: Caj Lundgren
Orkester: Kasper Agnas, Alva Press, Karin Hansson-Lasses, Emil Jonason, Magdalena Meitzner, Ulrik Nilsson

Mer om Scen- och musikrecensioner

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".