Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
VECKANS ORD

Veckans ord: Nöbbelöv

Uppdaterat fredag 29 september 2017 kl 15.49
Publicerat onsdag 4 oktober 2017 kl 09.00
Ord

Varje vecka väljer en av Kulturredaktionens medarbetare ett ord i tiden. I dag föreslår Mattias Berg något som alltid inträffar en viss torsdag i oktober.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

"NOBEL!", ljuder ju stridsropen på landets kulturredaktioner, förlag och boklådor vid den här tiden varje år. Som ett imperativ – eller en fråga. Blir det den här torsdagen? Eller nästa?

Men egentligen är det förstås ett egennamn – eller från början snarare ett ortsnamn. Och vi hade kunnat ropa "Nöbbelöv!".

För låt oss ett ögonblick ägna oss åt så kallad kontrafaktisk historia: tanken på vad som kunde ha skett om skeendet bara varit lite annorlunda.

Om inte en viss Petter Olofsson från Östra Nöbbelövs socken utanför Simrishamn år 1682 hade fallit för tidens latiniserande mode – och skrivit in sig vid Uppsala universitet under namnet "Petrus Olai Nobelius e Scania". Alltså ungefär Petter Olofsson från Nöbbelöv i Skåne, fast på latin.

Annars hade det kunnat bli med denne Petters namn som med, till exempel, konstnärerna Caravaggio eller Brueghel något sekel tidigare, eller hockeyspelaren Sven Tumba tre sekel senare: att det blev mer konkret efter orten som man, åtminstone enligt sägnen, kom från.

Och då hade vi väl nu surrat lika intensivt kring världens finaste litterära utmärkelse Nöbbelövpriset.

Men det blev alltså Nobelius – och på den vägen är det. Petters barnbarn Immanuel, Alfred Nobels farfar, fullbordade sedan förvandlingen ungefär ett sekel senare. Bytte först till Nobell, med två l – och från 1785 till nuvarande stavning.

Jag försöker se Petter Olofsson framför mig vid inskrivningsdisken på Uppsala universitet i slutet av 1600-talet. Kanske ser han sig lite över axeln, mannen från den här lilla socknen med något hundratal invånare, enligt vissa källor bondson – även om det om i kyrkoboken bara sägs att "intet till visshet" är känt om Petters börd – innan han skriver sitt namn. Drar på sig den nya identiteten som en mask eller rustning, en 27 år gammal färsk student med okänt ursprung som nu kunde bli vem han ville.

Vilket han också blev. Häradshövding, det vill säga ordförande för Häradsrätten, i Uppland. Gifte sig med konstnären Wendela Rudbeck, dotter till Olof Rudbeck den äldre: mannen som i sitt verk ”Atlantica” menade att Sverige var mänsklighetens vagga. Det sjunkna Atlantis.

Och så småningom löpte den här ätten, via Immanuel Nobel den yngre, vidare till Alfred Nobel själv – som på sätt och vis faktiskt infriade sin avlägsne släkting Olof Rudbecks tankar. Gjorde Sverige till om inte världens ursprung, så åtminstone dess mitt.

I varje fall en gång om året. Kanske under hela den så kallade Nobelveckan, då de naturvetenskapliga priserna tillkännages – men inte minst när det är dags för litteraturpriset.

Då är det verkligen Nobel. Eller, som sagt: "Nöbbelöv".

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".