Elisabeth Rynell
Elisabeth Rynell Foto: Cato Lein
RECENSION – LITTERATUR

Ett språk som bär och en framtid som inte håller i "Moll"

Katarina Wikars läser "Moll" av Elisabeth Rynell
3:01 min

Kvinnor på vandring är författaren Elisabeth Rynells signum, likaså i denna roman om Moll som måste lämna plats åt de i stadens ögon mer förtjänta.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Titel: "Moll"
Författare: Elisabeth Rynell ("Hohaj", "Till Mervas", "Skrivandets sinne")

Moll ska utlokaliseras till Sveg, eller till "Sveg" inom citationstecken men lyckas rymma från bussen rakt ut i skogen. Det är ett brutalkapitalistiskt framtidsland som inte har plats för sina mer onyttiga medborgare hon skriver fram, Elisabeth Rynell.

Kvinnor på vandring är hennes signum, likaså i denna berättelse. Jag minns Rynells förra bok, den oumbärliga "Skrivandets sinne" där hon småträtte med självaste Sara Lidman om berättelsen som en levande och tvingande kraft som tar sig in "i meningsbyggandet så snart man namngett två människor". Sara Lidman å sin sida ville avskaffa berättelsen som förförväntad och föråldrad.

Och kanske är "Moll" just en sådan tvingande berättelse som vindlar iväg ut i markerna, till de igenbommade övergivna byarna, där en och annan obändig människa lyckas överleva fast elen är klippt och vägarna oplogade.

Romanen har formuleringar och ett språk som bär rakt igenom. Som att livet måste gå på och pågå. För att citera författaren själv: "meningar som står upp ur texten och sjunger". Hur ensamma varelser går samman och vågar lita på varandra, bygga upp något mitt i den av bolagen skövlade naturen. "Uträtta livets svåra och enkla gärningar om och om igen". Ni hör – jag kan inte sluta citera.

Och samtidigt är det något i förutsättningarna som förblir alltför outrett. Man kan tänka sig att människor frivilligt lämnar stan för att idka självhushåll på landsbygden, det har skett förr. Men denna av myndigheterna tvingade utlokalisering från storstaden av kulturarbetare och andra lågavlönade för att lägenheterna ska omsättas i reda pengar till en landsbygd som verkar vara en sorts kronisk uppsamlingsplats i väntan på ingenting samtidigt som byarna också stängs och töms, hur ser den överheten ut undrar jag? Som idkar älgjakt och sprätter runt på midsommar i en kuliss. Även om man kan säga att det är glesbygdspolitik, flyktingmottagande och nyliberalism dragna till sin spets så blir själva samhället där bakom både alltför diffust och samtidigt övertydligt för att bli trovärdigt.

Så jag stannar i meningsbyggnaden. I rummen som sparar rösterna så de finns kvar, "att man kan få höra dem genljuda någon enstaka sällsam gång, så där som vitterföljets klockor genom skogen".

Mer om Litteraturrecensioner

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".