Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i en industrilokal. Giftig rök sprider sig österut mot Giraffens köpcentrum. Alla som befinner sig i området bör bege sig därifrån. Boende i området uppmanas att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Kalmar.
(Publicerat igår kl 17.16)

Kataloniens självständighetssträvan mot kritisk punkt

Publicerat onsdag 4 oktober 2017 kl 13.08
Joan Fontcuberta om katalansk självständighet
(10 min)
Hasselbladsvinnaren Joan Fontcuberta. Foto: Patrice Josserand/Hasselbladstiftelsen

I Katalonien hölls i söndags en folkomröstning om självständighet från Spanien. Regeringen i Madrid anser att den är olaglig och premiärministern förnekade rent av att den ägt rum. Sveriges Radios kulturkorrespondent träffar fotografen Joan Fontcuberta och rapporterar om en dag som kom att präglas av polisens våld mot de som ville rösta.

För många katalaner har själva frågan inte bara kommit att handla om ja eller nej till självständighet. Det har utvecklats till en demokratifråga, "har man rätt att säga vad man vill?" helt enkelt. Konstnären Joan Fontcuberta är en av dem som tycker att det handlar om just det.

– Det handlar inte längre om en konflikt om en stat som har strukturella problem utan om vilken kvalitet demokratin håller och om de medborgerliga rättigheterna, säger Joan Fontcuberta och fortsätter:

– Den konflikt vi har här i Katalonien kommer inte bara att påverka oss utan hela Spanien på så sätt att den kan förbättra diskussionen om vilken demokrati vi har och vilken vi vill ha, säger han och menar att den spanska demokratin har stora brister och behöver uppdateras.

Jag har tagit tåget till Granollers för att träffa honom. Joan Fontcuberta är fotograf och konstnär, en av hans många utmärkelser är Hasselbladspriset som han fick 2013. Barcelonas förorter, kolonilottsodlingar och kuperad terräng susar förbi under den halvtimmeslånga tågresan. För att komma till hans ateljé promenerar jag genom ett siesta-stängt samhälle där endast några få kaféer håller öppet. Kommunen har låtit ett gammalt industriområde, Roca Umbert Fàbrica de les Arts, förvandlas till kultur- och konstverkstäder. När jag letar mig fram till Joan Fontcubertas ateljé som ligger intill den röda tegelskorstenen passerar jag ett gäng som lagar paella utomhus i en megastor järngryta.

– Det här är mitt lager, säger Joan Fontcuberta.

Material från hans installationer är ordentligt packade i trälådor och ramar.

– Tack och lov är en del ute på utställningar, annars får jag inte plats, säger han.

Vi går upp en våning till själva kontoret. Han är stolt över sina nya fina lokaler. Han får vara där i utbyte mot att han ger något tillbaka till kommunen. Han ordnar festivaler om film och fotografi och kurerar utställningar.

Vi ses dagen före folkomröstningen, när stämningen hos ja-väljarna fortfarande är på topp. Valdagen kommer som bekant att skildras på två sätt; det ena är långa köer där folk tålmodigt väntar timme in och timme ut på att få rösta. Det andra är det brutala våld som polisen tar till för att stänga vallokaler och beslagta valurnorna i vit plats. Närmare 900 skadades av polisen, uppger katalanska myndigheter och sociala medier fylls av filmer som visar ett minst sagt brutalt agerande från polisens sida.

I Joan Fontcumbertas sista svar till mig frågar han sig om man kan förändra politiken med fredliga och demokratiska medel, eller kan politiska förändringar bara uppnås med våld, lidande och krig?

– Det vore väldigt upprörande om svaret på den frågan är nej. Vi vill rösta och gatorna tillhör även oss, så lät det utanför Ramon Llul-skolan i Barcelona där jag bevittnade hur polisen slog de som ville rösta och sedan med våld tog valurorna och åkte iväg med dem, säger han.

Valresultatet visar att 90 procent av dem som tog sig till vallokalerna lade sin röstsedel på ett ja till självständighet, men det var bara 42,3 procent som röstade. En del bedömare tolkar det låga valdeltagandet som att resten av befolkningen står på nej sidan. Ja-sidan däremot hävdar att poliserna beslagtog 770 000 röstsedlar under sina tillslag mot vallokaler.

Den katalanska regionregeringen tros utlysa självständighet inom några dagar, frågan är hur regeringen i Madrid kommer att svara på det. Jag mejlar Joan Fontcuberta efter valdagen för att höra hur han ser på det som inträffade och på framtiden. Han säger att som pappa till en dotter och morfar så måste han vara optimist och att han fortfarande tror på en fred och demokrati.

"Jag är övertygad om att vi inte vill ha våld", skriver han och önskar nyval så snart som möjligt i både Spanien och i Katalonien, och att man då tar upp frågan om en ny konstitution. Han menar också att frågan om Kataloniens självständighet i allra högsta grad berör Europa och europeiska unionen, som hittills hänvisat till att frågan är en inre angelägenhet i Spanien och måste lösas där.

– Frågan om självständighet är som en annons för de frågor som egentligen är viktiga, och de är Europas struktur, demokratins kvalitet, medborgerliga rättigheter och det faktum att vi inte vill ha en auktoritär regering, säger han och fortsätter:

– Vi vill lösa våra meningsskiljaktigheter med dialog, inte genom påtryckningar från rättsväsende, polis och armé eller andra maktmedel.

Joan Fontcuberta valde foto som sin konstform för att genom fotografin kan man diskutera frågor som trovärdighet, vad som är sant och vad som är fiktion och hur en bild kan övertyga människan åt endera hållet. Han växte upp under Francoeran och är mycket intresserad av propaganda och censur, säger han. Francoregimens sätt att rekonstruera historien för att passa dess egna intressen har inspirerat Joan Fontcubertas konst. Han hittar ständigt på, ofta handlar det om vetenskapliga upptäcker som han skapar en hel berättelse kring och dokumenterar. Det är bara det att det är falskt. Han tycker nu att historien återupprepar sig och att det som han vill utforska i sin konst händer i verkligheten.

– Det här liknar det jag upplevde under Franco. Informationen är manipulerad, kommunikationen förgiftad och människor som säger vad de tycker hotas. Det här är precis det jag tar upp i min konst och kritiserar, säger Joan Fontcuberta.

Den offentliga debatten i Spanien om Katalonienfrågan har varit hätsk. De kulturpersonligheter som gått ut offentligt med att de är emot omröstningen har kallats för fascister och förrädare av ja-sidan. Katalaner anklagar ofta Madridbaserade medier för att både underrapportera och vinkla frågeställningarna kring självständighet på ett sådant sätt att de inte känner igen sig. Det är vitt skilda världar som visas upp. När jag pratar med människor i Barcelona och försöker förstå både ja och nejsidans argument känns det som att befinna sig i ett damm-moln. Argumenten yr och far, vad som är verkligt och sant är svårt att få grepp om. Jag testar liknelsen på Joan Fontcuberta.

– Som konstnär anser jag att det inte finns någon verklighet. Det finns bara åsikter, och om man går till filosofin så finns det inte heller någon verklighet bara upplevelser av verklighet och på grund av det tror jag på dialog och att vi måste skapa en brygga mellan oss för nu är den sönder, säger han.

Han tycker att kulturen har en roll att ta här för att få igång det samtalet. Under tiden har han börjat fundera på om han kan göra konst av det som händer. Han samlar nu på skämt och meddelanden som människor skrivit på nätet. Han tänker att det kan bli en antologi.

– Nu skapar vi ett arkiv med det här materialet som kan hjälpa oss att förstå det som händer, säger Joan Fontecuberta.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".